De som säger att lugna morgonar tillför harmoni och balans i vardagen kan gå och dra något gammalt över huvudet.

Idag var jag uppe betydligt tidigare än behövligt eftersom vi var djur- och husvakter och sov hos mig. Hundarna måste ju få kissa och allt sånt där.  Och i och med att jag är en tidspessimist hade jag på tok för mycket tid över när allt var fixat och klart.  Halv sex kommer jag på att om jag cyklar då kommer jag vara vid jobbet en sisådär tjugo-kvart i sex, vilket gör att jag får gå hem tjugo-kvart i ett, vilket i sig är alldeles ypperligt passande eftersom jag har tvättstugan vid ett.

Sticker ut, sätter mig på cykeln och så bär det av. Vid gamla ishallen kommer jag på att "FAAAAAAN, maten ligger i kylen!". Bara till att vända och vara glad.

Hemma och hämtar maten och ger mig återigen av. Vid Lindesnäs känner jag att "Var FAAAAAAN är mina nycklar?!" Bara till att vända och vara glad. De hade hoppat ur fickan lite längre bak och jag är evigt tacksam att de låg kvar på marken.

Tänker att nu kan väl inget mer hända mig. Kommer i nerförsbacken vid Annebo och cyklar rätt in i en knottfarm och en jäkla rackare slinker ner i halsen på mig, för högt upp för att sväljas men för långt ner för att få upp. Känner hur den rör sig och jag hostar och klöks och ögonen tåras och det enda jag tänker är "FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN". Lyckas åtminstone hålla mig kvar på cykeln, om än ostadigt.

Kommer till jobbet tio minuter över sex och spyr ut alla hemskheter över en ordinarie. Därefter känns det lite bättre, avreagering är alltid bra. Går till mitt område och ska städa tredje eller fjärde rummet. Böjer mig ner för att hämta papperskorgen och PANG. Drar pannan rakt in i ett hörn på en stor ful trähylla som hänger ovanför. AJSOMFANOCHÄNDAINIJÄVLAHELVETEVADONTDETGÖR!!

Och det säger jag då er: en grej till, EN grej till, som går riktigt fel idag och jag lägger mig i ett hörn och gråter.

Lugna morgonar ger inget annat än stress och ren otur.