Det är konstigt hur små saker kan få en på bra humör.

I 99 fall av 100, under mina arbetsdagar på sjukhuset, får jag en vit tröja (det finns vita och blå). Varenda gång jag byter plagg så står jag och hoppas och längtar och trånar som en femåring på julafton efter en blå tröja. "Åh, snälla snälla SNÄLLA, bara denna enda gången" tänker jag. Men icke, de blåa är inte inom räckhåll, och det slutar alltid med att jag halvbesviken och irriterat muttlade om de "dumma tanterna som aldrig kan ge mig en blå" går därifrån.

Tragiskt tänker ni?

Idag blev jag lycklig. Jag fick inte en, utan TVÅ blå.
Jag ska vårda dem med mitt liv!