Min jobbmorgon har en viss rutin. Upp i panik, dass och borsta tänderna samtidigt, packa maten och sen cykla iväg. Dessa rutiner bör inte rubbas, allra helst för mitt psykiska välmåendes skull. Imorse blev rutinen störd, av två anledningar.

För det första ömmade inte bara låren längre. Framsida armar och mage brände ganska fint. Alltså fick jag börja med att gå upp i panik och sen ställa mig och smörja, smörja, smörja. Ajsomf, ajsomf och ajsomf.

För det andra så fanns det inget vatten. Zip, zero, nada vatten i handfat, vask och dusch. Fick borsta tänderna torrt och sen torka upp utspottet med papper som slängdes i toastolen. Mindre mysigt ja, men jag går inte utanför dörren med oborstade tänder. Så är det bara. Nöden har ingen lag.