Igår var jag med om något av det läskigaste i mitt liv.

Det hela började med att Nisse och jag satt i soffan och slöglodde TV, pluggade och allt man vanligtvis gör en söndag. Efter ett tag vände jag mig mot honom och frågade om jag fick vara fräck nog att ta sista glassen, vilket jag fick.

Så jag reser mig upp, går till köket, tar en tallrik och så kommer det. Ett blodtrycksfall. Okej, det är inte det som är det läskiga, blodtrycksfall har jag flera varje dag. Men så när jag står där och försöker rida mig igenom skiten så känner jag helt plötsligt hur hela överkroppen börjar skaka och framför allt mina armar. De skakar okontrollerat och sen försvinner jag.

När jag vaknar igen sitter jag på golvet. Nisse kommer rusande mot mig och frågar vad som hände. Jag irrar med blicken i ren panik och frågar honom vad som hände och vad jag gör i köket. Jag kunde inte minnas någonting alls efter att jag satt i soffan.

Nisse får panik och springer fram och håller om mig, och då minns jag att jag skulle ha glass och att jag fick ett blodtrycksfall, men sen då? Hur fan kom jag ner på golvet och vad gjorde jag där? Började gråta i ren panik och kände sedan att det gjorde förskräckligt ont i bakhuvudet och det visade sig sedan att jag slagit i elementet på vägen ner.

Nisse tar mig till sängen och sen går han iväg och ringer sjukhusrådgivningen som i och med skakningarna säger att jag omedelbart ska till akuten. Under resan dit hinner jag tänka hundra saker; Hjärnskakning? Elipepsi? Hjärnskada? Nervskada?

Det visade sig vara en vanlig svimning, tydligen kan man ibland få sådana skakningar tillsmamans med sånt. De ville ha blodprover från mig och i och med min fruktansvärda sprutskräck tog det tre läkare och fyra stick innan min kropp gav dem vad de behövde. Under tiden skakade kroppen som besatt och jag grät som ett spädbarn.

Fick komma hem fyra timmar senare och fick höra från Nisse att det lät som att jag drog med mig halva köket när jag föll, ändå stod allt kvar på sin plats.

Jag är fruktanvsvärt lycklig att det inte gick värre än det gjorde. Huvudet är ömt, armvecken likaså samt baken, men hellre det än någott annat. Nu är det en ny dag och vi tar nya tag - mot skolan.