För kanske en och en halv timme sedan åkte jag från Nisses hem till mig. Hundarna skulle ut, fiskarna skulle ha mat och Tuffis skulle ha mat och motioneras.

ALLA djuren gav mig evil eyes.

Vi kan börja med fiskarna, för det var dem jag började med. Tänder upp akvariet och säger (jaa, jag pratar med fiskarna, don't judge me) "heeej firrarna, är ni hungriga?" och springer ut i köket. Jag hämtar diskusfodret och bryter dem i bitar som jag sen pluppar ner i akvariet. Vet ni vad fiskarna gör? Allihopa tränger ihop sig längst bak i akvariet, maten faller till botten och den stora malen flyger fram och tar två bitar. Fiskarna tittar på mig med en blick som säger "du väckte oss, du lät bjässen äta vår mat och du ska bort, försvinn".

Sen har vi hundarna. Dessa gamla småtjuriga varelser som inte visste om att det regnade när jag öppnade altandörrren och därför flög ut i vätan och det blöta gräset. När de upptäckte att det var blött vände de sig mot mig som stod torr i dörrröppningen och såg ut att tänka "du visste om detta, du är dum i huvudet och du ska få fan för det här".

Och så Tuffis. Min älskade lilla Tuffis som ska till tant veterinären idag och som gör mig sjuligt nervös eftersom 50% av alla jag pratat med om näbbslipning säger att hon kommer dö. Gör hon det vet jag inte vart jag tar vägen. Om den inte slipas kommer hon inte kunna äta och kommer gå den vägen ändå. Någon som vill chansa på att jag mår dåligt? Öppnade iaf buren och plockade ut henne och tänkte kela. När fingret är en halv centimeter från henne fräser hon åt mig och vänder sig om, bort från mig. Sen tittar hon på mig och nästan säger "gå iväg".

Ibland är det skönt att känna sig uppskattad.