Idag är det mycket jag måste göra. Pappa skulle fixat bilen vid tio men ombokade till tolv och helt plötsligt blev tidsutrymmet mycket mindre.

Jag ska idag få bilen fixad, ingen aning om hur lång tid det kommer ta.
Jag ska ut och springa.
Jag ska handla.
Jag ska skriva posta brev som MÅSTE iväg idag, skäms över att det inte gjort det än.
Jag ska diska upp allt som står och väntar på mig så jag har utrymme för middagen.
Jag ska helst plocka undan allt skräp jag spred runt omkring mig under gårdagen.
Jag ska ha maten klar till fem, tar en timme att göra

Det som skrämmer är inte tiden, det är minnet. Jag kommer glömma hälften, vilket i så fall kommer göra mig fruktanvärt frustrerad. Nu är frukosten som ska klaras av, en sak i taget.