Ligger och är gråtfärdigt förbannad på Nils jobb, och då vågar jag inte ens tänka mig hur han känner det. Han har alltid sådan otur, varje gång han åker på beredskapen händer något som saboterar, om inte alla så åtminstone 99% av planerna vi har. Och då menar jag verkligen varje gång.

Igår kom vi knappt iväg till Östersjö, enda anledningen till att vi åkte var att det inte fanns mer han kunde göra efter 14 timmars jobb. Idag har hela dagen, förutom de två timmar vi spenderade hos mig och då vi handlade, gått till jobb för hans del.

Ikväll skulle vi iväg till Folle för att spela kort, umgås och ha trevligt. Istället sitter vi i lägenheten, Nils hysteriskt knapprande på datorn för att försöka fixa så mycket som möjligt för att åtminstone få smaka lite på begreppet helg. Jag skulle givetvis kunna gå dit själv, men känner inte att jag vill lämna Nils helt ensam. Vill finnas till hands om det mot förmodan finns något jag skulle kunna hjälpa till med.

Jävla beredskap, på ren svenska. JÄVLA BEREDSKAP.