Man hade ju kunnat tro att jag efter att ha varit så pass aktiv som jag ändå var igår skulle somna väldigt snabbt och väldigt gott. Det trodde jag med.

Så blev det icke.

Jag låg och glodde i taket, vände och vred och bökade runt som en buffel bland kuddar och täcket. Allt var obekvämt, och jag låg sådan fram till någon gång runt tre. Då lyckades jag somna till, för att vakna en halvtimme senare och så var min vanliga sovrytm tillbaka - sova 30 min, vaken 20, sova 30, vaken 20. Lovely.

Det värsta var att jag kände i hela kroppen att jag ville ta en långpromenad. Eller bara ut och springa ruset ur benen. Dessvärre är jag inte så initiativrik att jag fick för mig att göra det mitt i natten.

Tack och lov var det inte jag som körde idag.