Jag har haft tvättstugan hela morgonen, och ska ha den till klockan fem. Jag har nämligen inte haft ett rent par strumpor här inne hos Nils på över en vecka, så jag har fått nalla hans skidöverdrag till sockar.

Vid halv tolv skulle vi titta på en lägenhet, som för övrigt var finfin coh som vi eventuellt anmäler intresse på. Jag tänkte inte på att jag var barfota utan stoppade glatt ner mina bara fötter i skorna och började gå. Halvvägs framme kommer jag på att jag ju för fasen inte kan gå in i en lägennhet barfota, hur nasty är inte det på visningar?!

I panik springer jag in på Vero Moda, några strumpor måste de ju ha. Tjejen i kassan fyrar av försäljarsmilet och säger högt och ljudligt "KAN JAG HJÄLPA DIG MED NÅGOT?"

"Nej" fräser jag med svett rinnandes överalllt eftersom jag ska vara framme vid visningen om fem minuter och ändå står och letar strumpr.

I samma veva som jag rusar därifrån hör jag tjejen skrika "BARA SÄG TILL OM DU VILL HA HJÄLP MED NÅGOT".

In på H&M, ser kön och springer ut lika snabbt som om jag snott något.

In på Lindex och tänker att nu har jag inte tid att vela. Drar tag i ett par sockar som ser svarta och bra ut, ställer mig i kassen där damen före tänker ta snigelcertifikat, betalar och rusar iväg. Möter Nils och kränger på mig strumporna.  Där upptäcker jag att det är Disneystrumpor. Med Mimmi på. Sött.

Men de var välbehövliga. Vi ska på två visningar till idag, en vid halv två och en vid halv sju. Oavsett hur det går kommer vi anmäla intresse på någon imorgon, med tanke på den lyckade visningen innan.