Vanlig vardagskväll

Jag fick ett bryt innan. Ett sånt bryt som jag får när jag är på tok för trött för mitt eget bästa och ligger i soffan och storlipar och asgarvar om vartannat. Nils har lärt sig att det inte spelar någon roll vad han gör. Skrattar jag när han börjar så gråter jag när han slutar och tvärtom. Han har lärt sig att det hela kan vändas till hans fördel. Och då menar jag till hans fördel. Han satte sig på mig och kittlade mig sönder och samman och därefter tog han tag i mina armar och lekte på samma sätt som man gör med ett spädbarn. Vad jag gjorde? Grät och skrattade i pulser. Som ett spädbarn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0