Idag har jag haft min första jobbdag. Det känns inte riktigt sant. Hela dagen har det känts som att jag varit på praktik och snart ska börja med uppgifter eller som om jag hela tiden måste be en handledare om konstruktiv kritik, men så kommer jag på att nej. Jag jobbar här. Jag har fullt ansvar, är fullt kapabel och är en utbildad examinerad förskollärare med en jävla massa kunskap som ska användas. Och jag är så äckligt stolt över mig själv.

När jag kom hem, återigen med läxor i huvudet, slog det mig att jag är ledig. Min fritid är nu min, inte skolans eller hemuppgifters. Min. Jag firade min nyvunna frihet med att putsa våra fönster. Det gjordes med hjärtat i halsgropen då jag till och från hängde utanför fönsterna för att komma åt att vända dem ordentligt. Men de blev fina.