Nils och jag tog en promenad till Saltö och tillbaka. Jag balanserar vid bryggkanten mot vattnet.

Jag: Nils! Håll i mig!
Nils: Mm.

Han låtsas hysta i mig.

Jag: Sluta!!
Nils: HAHA!
Jag: Så skulle du aldrig göra.
Nils: Tja.. Du skulle i alla fall fått byta mobil.

Jag tror inte riktigt det här med att sommarblogga är min grej.
Ni har blivit vansinnigt tysta på senaste tiden nämligen.
Eller vad säger ni?

Känner mig som ett enda stort roadkill idag. Halsen är slemmig och hostig, huvudet gör ont, nacken gör ont, magen gör ont och allt är allmänt trist. Det bästa vore nog att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och ligga kvar. Platt fall tills imorgon när det är jobbdags.

Men det går inte.

Jag måste ner och ta tag i tvättstugan om en stund, sedan ska jag sova och ikväll ska jag träffa SanniPanni för första gången på evigheter. Behöver en humörvändare.

Det var värst vad ohjälpsamt det var angående mobilerna? Eller ni kanske kan lika lite som jag? Vi får komma överrens om att det är så.

Idag har jag och Nisse spelat kort med mor och far, Cina och Adel. Förlusterna gick runt, runt, runt och hoppade ständigt över mig. Tills de sista tre omgångarna då jag blev den första och enda ÄrkeSkitgubben.

Nu är jag nyduschad, har gjort iordning maten till imorgon och tänkte mig en myskväll vid TVn med en kopp choklad och Nils. Kväll är det, choklad blir det - men det blir ensamt.  Wofuckingho.

Okej, nu är det såhär.

Min mobil ger upp lite till och från. Stänger av sig, går inte igång, funktioner lägger av osv osv. Det märks att den är gammal och bör hälsa hem snart.

Såå, jag har börjat titta efter något nytt. BARA tittat. Men ändå. Någon gång blir jag tvungen.

Valet står mellan en Xperia X10 Mini eller en HTC Wildfire.

Nu är frågan: Vad ska jag välja? Vem kan? Vem vet? Vem tycker rätt? Berätta och hjälp!

(och NEJ, jag är inte intresserad av en vanlig touchtelefon i size bioduk, mobiler ska vara små och smidiga)

(och förresten, den ska gärna hålla mellan morgon och middag också, något jag förstått är sällsynt bland nya mobiler)

Idag skulle vi ta premiärturen med våra nya vattenskidor. Peppade satte vi oss i båten och tänkte att vattnet fortfarande ju måste vara varmt.

Mätaren stod på 16,5.

"Äh, det blir varmare när vi kommer dit vi ska".

Åker in och ska tanka  båten vid preem. 12,2. En tiograders skillnad på typ en vecka är inget man skojar bort.

Och så kom vi till platsen där vi skulle åka. 16,5-17.

Jag vågade inte, pengarna jag får från jobbet är i detta skede av mitt liv ovärderliga och en sjuka skulle förstöra mycket. Nils ville inte heller, men halvvägs tillbaka till båtplatsen tänkte han att "fan, jag gör det".

Hopp i, åkte 10-15 minuter sedan kom han upp med avdomnade fötter och händer.

Men skidorna funkar. Det är huvudsaken.

En vansinnigt lugn söndag, framförallt eftersom Nisse fortfarande fick jobba. Hann med besök hemma hos mig och middag hos Nisses mor.

Denna helgen har jag svullat som aldrig förut. Känns som att jag gått upp 10 kilo och ökat 20 cm i omkrets. Psykiskt, jag vet. Men ändå. Snart är det (som så många gånger förr) dags att ta tag i att.

Nu är det dags att göra sig iordning, ska vara på jobbet om åtta timmar och jag ska ju helst hinna sova några av dem.

Ligger och är gråtfärdigt förbannad på Nils jobb, och då vågar jag inte ens tänka mig hur han känner det. Han har alltid sådan otur, varje gång han åker på beredskapen händer något som saboterar, om inte alla så åtminstone 99% av planerna vi har. Och då menar jag verkligen varje gång.

Igår kom vi knappt iväg till Östersjö, enda anledningen till att vi åkte var att det inte fanns mer han kunde göra efter 14 timmars jobb. Idag har hela dagen, förutom de två timmar vi spenderade hos mig och då vi handlade, gått till jobb för hans del.

Ikväll skulle vi iväg till Folle för att spela kort, umgås och ha trevligt. Istället sitter vi i lägenheten, Nils hysteriskt knapprande på datorn för att försöka fixa så mycket som möjligt för att åtminstone få smaka lite på begreppet helg. Jag skulle givetvis kunna gå dit själv, men känner inte att jag vill lämna Nils helt ensam. Vill finnas till hands om det mot förmodan finns något jag skulle kunna hjälpa till med.

Jävla beredskap, på ren svenska. JÄVLA BEREDSKAP.

Det blev en sen tur till Östersjö, men vi fick se Dana Fuchs Band spela de låtarna vi älskar mest. Hennes röst hade jag definitivt inte tackat nej till. Inte utseendet heller för den delen.

Köpte kolor och en belgisk våffla som fick min mage att leka cowboy. Men jag klarade mig, inga kräkreflexer här inte.



(ni får vrida på huvudet)

Igår när jag kom till jobbet hade jag en överraskning i moppåsen.

Tja, var ska vi börja? Från början kanske?

En helt vanlig morgon. Klockan ringde och jag såg Nils pilla på den. Mobilen alltså. Sträckte mig efter den för att snooza som jag alltid gör och sneglar på väggklockan. Där någonstans var det inte en helt vanlig morgon längre.

I panik rusar jag ur sängen. Klockan stod på 05.45, vilket är tiden så jag ska möta Jenny vid Scandic för att vi ska cykla till jobbet tillsammans. Ringde henne och förklarade läget. Möttes av ett "Har du försovit dig?" "Ja, som fan" "HAHAHAHAHAHAHAHA". Skönt att hon tog det så.

Gjorde mig iordning i rekordfat, tog maten och cyklade tills benen skrek. Kom bara knappa fem minuter sent, det kallar jag speed. Och trots min femminuters försening kom jag igång med städandet tio minuter snabbare än vanligt. Efter en stressig morgon tenderar allt gå i ultrarapid.

Därefter knallade dagen på ganska bra, men paniken låg under ytan konstant. Jag hatar att försova mig. Fast å andra sidan, rent tekniskt gjorde jag inte det eftersom jag enligt papprena har arbetstid från 6.45. Det sitter i huvudet. Som vanligt.

Jobbade klart till ett, en halvtimme senare än jag ska. Detta eftersom patienterna var ovanligt pratglada. Lite flextid. När jag slutat ringde mamma, och jag lyckades tappa mobilen i asfalten vilket ledde till ett smärre hjärtstillestånd på stackarn. Men uthållig som den är funkar den än.

Försökte sova, vilket var omöjligt av någon anledning. Sedan ringde mamma igen och sa att min favoritbebis bland kaninungarna "är i himmelriket". Hjärtat stannade en sekund eller två och hon märkte att jag  tänkte att hon dött. "NEJ, nejnej, hon är i himmelriket, alltså hon är såld och har det bra". Jäkla sätt att formulera sig. Men nu är Tuss såld, och det bästa är att hon såldes tillsammans med SnyggJöns. Känns bra. Kom till en gård med stora ytor. Så det ska vara.

Nu väntar jag på Nils. Vi ska hämta våra vattenskidor och sedan ska vi göra oss iordning för Östersjö. Hoppas på en fin kväll.

Igår såg jag schemat för nästa termin. Holy crap.

Det är långa dagar, många dagar och mycket att göra. Står inga föreläsningsnamn, men vi får ju hoppas på att det åtminstone är intressant och användbart. Det blir en månads råplugg, en månads praktik och sedan ytterligare en månads råplugg innan examensarbetet börjar med allt vad det innebär.

Men sedan. Sedan är jag färdig. Då är jag en färdigutbildad nyexad förskollärare. Behöver jag säga att jag längtar?

Det har faktiskt inte hänt särskilt mycket idag. Jobbet gick snabbt, inget kul som hände där. Jag, Folle och Nisse spelade kort en runda, Nisse spillde allt han fick tag i, vi köpte glass från glassbilen och nu är det läggdags för att allt ska börja om igen.

I och för sig såldes Tuffis burar med tillbehör idag. Skönt eftersom jag lipat varje gång jag sett dem. Hemskt eftersom de mer eller mindre var de sista tecknen på att hon alls funnits hos oss. Men hon finns i mitt hjärta, och där kommer hon alltid vara. Usch, nu kommer tårarna, nu byter vi ämne.

Imorgon får jag cykelsällskap till jobbet. Och efter jobbet ska jag och Nisse och hans familj ut och äta. Blir lite variation på det hela.

Det är fint med fina arbetskamrater som gör ens dag med söta meddelanden nerpackade bland toamopparna (de rentvättade såklart).

Det här med att morgonblogga är faktiskt ganska kul. Speciellt idag när jag har ca 40 minuter dötid eftersom jag ställde klockan på 04.45 för att hinna ge djuren mat. Hade tänkt gosa med kaninerna medan de åt, men myggen insåg att de hade gott om käk när jag kom så det gick inte att sitta kvar.

Istället sitter jag med en kopp honungssött te och tänker att det är ganska fint att gå upp såhär dags ändå. Morgonen blir mycket lugnare än min vanliga rutin med att klockan ringer-snooze-toa-kläder-packa maten-RUSA.

Fast å andra sidan. Inatt har jag sovit som en klubbad säl (åtminstone till tre, därefter lite hipp som happ) och jag la mig väldigt tidigt. Klart det är skönt att gå upp då.

Om tio minuter ska jag hoppa på cykeln. Nu ska jag njuta.

Mobilenn stannar, den funkar. Tji fick alla ni som tänkte att "ÄNTLIGEN ska hon byta". Det ska hon icke!

Skrämmande nog blir det nog läggdags snart, har lyckats hålla mig vaken hela kvällen trots sömnlös natt. Åtminstone bortsett från de tio minuter jag eventuellt slocknade i trädgården innan.

Känner mig faktiskt inte ens trött längre. Fast jag har märkt hur bra min kropp fungerar på chock, det är det enda som kunnat hålla mig igång idag. Vet inte om det är särskilt smart att låta kroppen utstå en sådan pärs två dagar i rad.

Efter vad som känns som år av tjat på mig om att skaffa ny mobil har min gamla förmodligen gjort som alla velat och gett upp. Skärmen lyser kritvitt och jag ser noll och nada av allting. Peppande.

Jag vill ju inte ha en ny.

Om jag sovit?

HAHAHAHAHHAHA!!

Inatt har jag på fullaste allvar inte sovit en ynka sekund av en endaste minut. Och nu ska jag jobba. På en ny avdelning. Undrar om patienterna är snälla nog att väcka en om man somnar ståendes med moppen? Let's find out.

Det finns nog få saker som är så irriterande som att inte kunna sova trots att det är en äckligt tidig morgon som väntar. Jag skulle ha sovit för mer än en timme sedan, ändå ligger jag vaken.

Tog upp datorn i brist på annat, taket som jag glott i den senaste halvtimmen hade inte mer att bjuda på nu. Fast det är klart. Jag har ju inte provat väggen än. Ska jag ge det ett försök? Jag gör nog det.

Godnatt.

Förhoppningsvis.

Grillade med familjen tidigare idag, och fick en kaninbebis såld. Känns konstigt att de små bebisarna ska försvinna, helst hade jag velat att ingen gick att sälja och att vi var tvungna att behålla hela bunten. Men det går såklart inte.

Imorgon pyser mamsen och papsen till Ullared så huset är all mine. Ni hittar mig i poolen eller i frysen rotandes efter glass, jag klagar icke.

Usch vilken huvudvärksdag. Jag verkligen avskyr när lördagar har söndagsångestprägel från början till slut. Och vädret är inte heller på min sida.

Ska ha en lugn kväll ikväll. En otäckt lugn kväll. En sådan där man inte rör en muskel i onödan. Jag behöver det.

Igår var det lite grillfest hos Folle och flickvän. God mat, god dricka, gott sällskap och massa skratt, perfekt fredag. Dock blev både Nils och jag helt slut framåt kvällen och på bussen in till stan såg vi förmodligen ut som två av de största fyllona någonsin när vi sov oss genom Karlskrona.

Nu kikar vi vattenskidor, ska passa på att köpa egna nu när de där hemma har semester och kan köra båten.

Idag tänkte jag inte "Godnatt vagnen, vi ses imorn" när jag gick på helg. Inte heller "Godnatt vagnen, vi ses på måndag". Istället blev det "Godnatt vagnen, vi ses kanske aldrig mer". Idag var sista dagen på Karlskrona Väst, på måndag börjar jag på Karlskrona Öst istället.

Lite sorgligt, eftersom jag tycker så mycket om väst. Där är mysigt och det händer alltid någonting. Sätter allt mitt hopp till att Öst är lika bra.

Var där uppe och fick en snabbrepetition av avdelningsutformningen tillsammans med den ordinarie städerskan där idag. Hon avslutade med att säga "och här uppe MÅSTE du ha överfallslarm på dig, de hittar du här".

Tror sommaren kan bli ganska spännande.

Idag skulle jag byta ut lite kläder i klädbytet på sjukhuset. Det innebär att jag ska till huvudbyggnaden. Där har de en projektor som visar information om olika aktuella saker, tips och grejer att tänka på, på en vägg.

När jag gick förbi den idag stod det "Det här kan hända om du dricker för mycket".

Eftersom det är sommar tänkte jag direkt på dricka vatten eller vätska överhuvudtaget, och eftersom jag tömmer tre flaskor vatten under arbetstid numera stannade jag till för att läsa.

Där kom information om magkatarr, magsår, magproblem och rubbad menstruation. Jag blev alldeles häpen och glodde på informationen som kom, fortfarande helt säker på att det gällde all typ av vätska. Tänkte på allt jag dricker och började fundera på hur katten jag skulle överleva sommaren om jag skulle sluta med mitt vatten.

Så läste jag fem cm högre upp på bilden.

"Alkoholkonsumtion" stod det. Med stora feta bokstäver.

Jag är inte säker på att våra hundar gillar mig. Åtminstone inte i jämförelse med hur mycket de gillar mamma.

Jag lämnade ut en kaninbebis till uteburen och alla hennes syskon samtidigt som mamma var ute och samlade maskrosblad till dem. Hundarna var inomhus för att inte få värmeslag.

Jag öppnade altandörren för att gå in igen och hundarna flyger upp från dörrmattan på insidan. Svansarna viftar och de ser överlyckliga ut. "Hej mina älsklingar" kvittrar jag, glad över bemötandet.

De ser att det är jag.

Svansen sjunker djupare än någonsin förr, de vänder ryggen till och sätter sig för att återigen vänta in mamma.

Idag på jobbet spenderade jag 30 minuter med att lyssna på en patient som skrek efter mig hur elak, ond och dum jag var. Godmorgon på dig också.

Efter en klibbig men snabb dag på sjukhuset begav jag mig hemåt. De tio jobbdagar jag cyklat mot stan har jag haft motvind nio gånger. Idag åkte jag åt andra hållet och räknade iskallt med medvind. Tji fick jag.

Hemkämpad så tog jag och mamma och packade en påse, tog en solstol och stack till Skönstavik för lite kvalitetstid i hettan.

Inatt är första natten jag sover hemma sedan Tuffis gick bort, det vill säga 43 dagar sedan. Huvudet är redan kaos, hjärtat tyngt och tankarna överallt. Detta är jobbigt.

Det är egentligen helt otroligt vilken saknad man är kapabel till. Jag tänker på Tuffis varje dag, flera gånger. Jag har drömt om henne flertalet av de nätter som passerat sedan 29 maj när allt vi kämpat för förstördes. Gångerna jag gråtit är oräkneliga. Och känns oändliga.

Åh, min älskling. Jag saknar dig. Kom tillbaka?

Igårkväll grillade vi med ett glatt gäng på Saltö.

Idag gick vi upp tidigt för att ge oss ut och åka vattenskidor. Ett par vurpor, några käftsmällar från vågorna och en jäkla massa åkande senare blev det återigen grill.

Jag älskar sommaren.

Jo, apropå värmen.

Jag tycker att det enda man hör och det enda man läser om numera är "usch vad det är varmt", "det är så jobbigt varmt", "usch och fy och tvi och blä".

Är det bara jag eller är inte detta så jävla svenskt?

340 dagar om året gnäller vi på kyla, för då vill vi ha värme. Vi gnäller på regnet för vi vill ha uppehåll. Vi  gnäller på blåsten för att vi vill ha vindstilla. Vi gnäller på ALLT för att vi vill ha det motsatta. 340. Dagar. Om. Året.

Och så kommer de 25 dagarna då vi har varmt, uppehåll och sol. Om vi har tur, annars får vi väl kanske 5 dagar.

Vad händer då?

Då är det för varmt, vi  vill ha kyla. Det är för torrt, vi vill ha regn. Det är för tryckande, vi vill ha svalkande vind. Vi svenskar är så jävla missnöjda med allt hela tiden och vad vi än får vill vi ha det motsatta.

Jag har bestämt mig för att jag inte tänker bli sådan. Jag vägrar vara en missnöjd svennebanan som gnäller för att jag fått precis det jag gnällt efter 340 dagar tidigare.

Jag tänker njuta. Och ignorera allt gnäll. Jag orkar inte lyssna så jag skiter i det.

Njut av sommaren. Ledin hade trots allt rätt: den är kort.

Dagen i korta drag:

12-17 - Fika och mys hos Nisses mor
17.15-20 - Tosia med mor, far och morbror.
20-23 - Grill på Saltö.

Nu: noll och nada.

Kanske en dusch innan läggdags, annars sitter jag nog bara i soffan och äter marknadsgodis. Köpte mig en massa kolor. Utöver det fyndade jag på en hallonrem och en burgare - onyttigt is the shit. Hittade mig en ring och ett nytt armband med, känner mig ganska nöjd.

Kommer hem från bion och upptäcker att Grease är igång på TV4+, sämre hade det kunnat vara.

Jag älskar Grease, men jag har nog aldrig riktigt tyckt att Travolta var särskilt snygg i den. Kenickie (vad han heter på riktigt vetekatten) däremot. Han var snygg.

Jag kanske inte är helt opartisk, med tanke på att jag älskar hela Twilightprojektet, men wow. Fyfan vilken film. Fantastiskt.

Det bästa är att man ser hur filmernas kvalitet förändras med det ökade intresset.

Första filmen tyckte jag var ganska dåligt gjord med ganska dåligt skådespeleri och enda anledningen till att jag fastnade var att jag läst boken innan (varför är alltid böcker bättre än filmer?).

I andra filmen ansåg jag mig se en enorm kvalitetsförbättring och skådespelarna började komma in i sina roller.

Denna, tredje, filmen var magisk. På alla vis. Jag fick rysningar i kroppen och vid ett tillfälle var en tår nära att trilla ut - jag lyckades dock behärska mig innan min fjantighet blev bekräftad av andra. Jag vill se den igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

Och.. Ja, ni fattar.

När jag jobbat klart, städat iordning vagnen, tagit med all tvätt och ska stänga dörren till min lilla städskrubb har jag en liten tankerutin som jag sällan avviker ifrån. Tanken kommer liksom lite av sig själv och är ett avslut på dagen, lika väl som en påminnelse om att jag ska tillbaka dagen därpå.

"Go'natt vagnen, vi ses imorn". Ni vet, så där Roy & Roger-inspirerat.

Fredagar däremot, då är det annorlunda. Först kommer samma tankee, men sekunden efter får jag till ett litet flin och rättar mig själv i huvudet: "Go'natt vagnen, vi ses på måndag".

Det är helg.

Åh, fredag, fredag, älskade fredag.

När sista jobbtimmen är slut på fredagar är det som om hela kroppen går in i helgmode. Det är en ganska skön känsla, man är fri. Åtminstone för stunden.

Idag har jag varit på stan med mamma, och sedan själv hämtat ut hennes skor hos skomakaren eftersom de hade lunchstängt precis när hon skulle dit. Dessvärre var de inte riktigt klara när jag kom så tog en sväng på stan och gick tillbaka. Lite långtråkigt.

Nu sitter jag och väntar in Nils för mat, och ikväll blir det äntligen Eclipse.

Idag blev det vräkning av spindeln jag berättade om tidigare. Tvångsvräkning.

Under cykelturen mot jobbet visade sig den fan igen, och denna gången gick han med siktet inställt mot styret och min hand. Ett par centimeter ifrån mig stannade jag i ren panik och kickade ut honom ur hans hem. Övergrepp och olaga hot är inget man skojar bort.

Detta kan vara det finaste jag någonsin läst. Heja Abbe har en ny följeslagare.

Jag har nu läst bloggen från början till slut, med andra ord från 2005 fram till dagens datum. DET är vad jag kallar gripande text.

När jag fyllde 21 gav Nils mig ett presentkort på en klassisk ansiktsbehandling hos Beauty By Lina. Sedan dess har jag inte gjort annat än längtat och funderat på när jag skulle utnyttja detta. Kanske på en ledig dag mitt i veckan för lyx? Kanske inför sommaren så man är ren och fin tills solen börjar titta fram? Kanske under det oväntade lovet jag fick strax innan skolan slutade? Kanske veckorna innan jobbet?

Problemet har varit att det ständigt dykt upp något som hindrat mig, framför allt utslagen kring munnen jag gick omkring med i 5 månader. Därefter kom en solbränna från helvetet då jag slarvat med solkrämen under midsommarhelgen på Öland.

Men nu blev det av. Idag var jag där. Behandlingen innefattade allt och lite till, och lät helt ljuvlig. Behöver jag säga att jag förväntade mig 75 minuters rent himmelrike?

Där fick jag lite fel. Portömningen gjorde vansinnigt ont, speciellt i näsområdet där jag i vissa studer trodde hon skulle bryta snoken av mig. Men efteråt. Och resten av behandlingen. wow. Wow. WOW!

Det enda jag kan komma på som störde mig var att Nils fick rätt. Han tyckte jag skulle sova istället för att äta innan, för att han trodde sig veta att jag skulle somna under behandlingen om jag inte gjorde det. Pyttsan sa jag och trotsade som vanligt.

När min tid där började lida mot sitt slut la hon en mask som skulle sitta på 20 minuter. Någon gång under dessa minuter hör jag ett stort ekande SNARK. Och då vaknade jag. Oups, hehe.

Hu, idag blir det kämpigt.

Kom hem från jobbet för ett tag sedan och ska vara på en ansiktsbehandling, som jag fick av Nils i födelsedagspresent, vid 14.45.

Eftersom jag var lite sen hem idag, och dessutom vrålhungrig insåg jag att jag fick välja mellan att äta eller sova innan jag går. Det blev mat. Mat vinner alltid. Så nu, två skålar flingor senare, sitter jag i soffan och känner ögonlocken gå ihop.

Jag skulle säkerligen hinna sova, men problemet är att jag blir vansinnigt slö efteråt så risken är att jag somnar om och missar tiden.

När jag sedan kommit hem är det dags för snabb mat och senare ikväll ska Nils, jag, hans syster och hennes kille till Stars&Stripes för mat och fotboll. Eller i mitt fall - tilltugg och prat.

Så idag ska jag vara vaken hela dagen - ingen utmaning för de flesta säkert, men nu när man skaffat sig rutiner känns det skumt.

När man enligt sitt egetkomponerade dagsschema har ca 45 min till läggdags, och då ändå tänkt lägga sig tidigare än vanligt för att orka läsa lite, är man inte särskilt sugen på att komma på att man varit för lat för att fixa matlådor till morgondagen.

Kanon Malin, starkt jobbat.

Istället för att ligga nerkrupen i en varm säng med en bra nyvunnen bok (man måste älska Tradera) i handen så sitter jag nu och väntar på att vattnet ska koka upp. Fick bli en snabb nödlösning - köttbullar och makaroner.

Eftersom vi antagligen inte kommer få förra lägenheten vi kikade på, då nuvarande ägarna är giriga, har vi idag tittat  på en till. Ibland blir man riktigt förbluffad över hur dåligt planerade lägenheter kan vara. Allra helst om den dåliga planeringen kommer med en massa merarbete i form av tapetfix och annat och dessutom snorhög hyra trots högt köppris.

Nej, tacka vet jag hyreslägenheter. Synd bara att Nils inte resonerar som jag. Imorgon ska vi eventuellt ringa på en annan, det kostar ju trots allt inget att titta.

Nils verkar ha fått lite dille på säkerhet. Idag när han kom hem från jobbet hade han köpt med sig ett överfallslarm till mig. Och nog låter det, testade det ett par gånger och om någon försöker sig på att attackera mig kan jag inte annat än att gratulera till hörselskadan.

Igår tog vi en sväng till havs för att kika gamla träbåtar på Nostalgia. Myspys på det.

Varje morgon när jag kommer till cykeln har jag ett spindelnät som sträcker sig från styret ner till cykelramen vid hjulet och bort till cykelskjulets ena hörn. Jag tar cykeln, och sliter då oundvikligt av nätet, så att bara det mellan styret och ramen överlevt.

När det väl bär av till jobbet lyckas jag alltid fånga upp mängder av äckliga knott i det nät som blivit kvar. Och på hemvägen är nätet tomt, nya knott fångas in och morgonen därpå är nätet tomt och lagat, och så håller det på så.

Igår var andra gången jag såg spindeln som bestämt sig för att bo gratis på min cykel. Och det säger jag, den behöver inte gödas mer. Tror det blir vräkning snart.

Såhär spenderade vi dagen. Och för den delen, vi var asgrymma.

Jag har bytt ringsignal. Efter att ha haft samma i lite drygt fem år jag har nu bytt signal. Kommer jag reagera när folk ringer tro?

Kvällen startades med god, billig och framför allt diskfri middag på Nivå.

Efteråt tog vi cyklarna till Långö, mötte upp Folle och Alex och låg och bubblade i vattnet en timme eller två.

Nu ska vi vidare till Stakholmen, där vankas det grill och fint umgänge. Fast ingen grill för mig, jag tar mina ölkorvar jag köpte igår under ett kraftigt infall av gottesug.

Jag är trött, men tog lite längre middagslur idag för att orka med en ordentlig fredagkväll.

Nu väntar jag på att klockan ska gå, för vid fyra ska Nils och jag äta på Nivå. De har tydligen en sommarmeny där allt kostar under hundra kronor - ja tack på den.

Efteråt blir det eventuellt Långö en runda, måste ta igen de soltimmar jag förlorat pga sömn.

Jag har väl sagt att jag börjat sommarjobba?
Jag är städerska/hygientekniker/trivselansvarig (kalla det vad du vill) inom psykiatrin.

Patient: Det är så mycket bättre när du är här.
Jag: Jaså? Vad menar du då?
Patient: Ja, men titta här (han går alltid barfota och vänder nu upp fötterna). När du inte är här blir jag alltid helt kolsvart. Men titta här! Ingenting. Jag är ren.
Jag: Haha så bra!
Patient: Ja, det är en riktig komplimang, du gör ett bra jobb!

För tillfället ser mitt dygnsschema ut såhär:

05.00 - klockan ringer
05.40 - upp på cykeln.
06.00 - jobba
12.30 - cykla hem från jobbet
13-13.45 - sova
14.00 - fri lek
16.00 - påbörja maten
17.00 - äta/diska
18.00 - fri lek
22.45 - sova.

Och det är inte mycket som avviker.