Jag har varit duktig och pluggat idag.

Därefter tänkte jag göra något fint för Nils, typ överraska med lite goda kakor eller något. Jag vet att han älskar choklad med kaffet, så efter maten plockade jag fram ett fat negerbollar. Behöver jag säga att han blev lycklig? Inga avancerade kakor, men goda, enkla och uppskattade.

Vet ni hur han tackar mig?

Efter buggen gnäller han om att han inte kunde koncentrera sig, att han tänkte på annat, var frånvarnade och inte visste vad han gjorde (en känsla som för övrigt fanns hos mig också).

Nils: Vet du vad det var? Det var säkert dina negerbollar som satte sig i huvudet. Du ska inte tvinga i mig sånt! (här bör nämnas att han inte slutade äta ens för att andas när fatet sattes fram, jag tvingade INTE honom)

Åh, hjärtat. Jag tycker om dig också.