Jag har alltid varit den som skällt på folk för att de har en negativ inställning till prov och uppgifter; en inställning om att dom ALDRIG kommer klara den. Mitt argument har alltid varit att om de förväntar sig att inte klara den är det precis det som kommer hända. En jag-är-bäst-och-klarar-detta-inställning ger, på samma sätt, ett bra resultat.

Enda undantaget jag kan tänka mig är denna sabla naturvetenskapstentan. Man kämpar, läser, skriver och kämpar lite till. Lär sig ett begrepp men tappar samtidigt ett annat. Det man "lärt" sig är att memorera sina anteckningar, vad det egentligen innebär och betyder  har jag inte en aning om.

Och mitt i all denna stress och press blandat med blod, svett och tårar får man veta att fanskapet är på MINDRE än 1hp (man får 1,5hp per vecka). SUG NÅGOT HÅRT!

Å andra sidan, slappnar man av nu upptäcker man väl att tentan innehåller allt det man ännu inte kan.
Fast samtidigt känns det gruvligt dumt att traggla in saker man ändå inte kommer minnas minuten efter tentaskrivningen om det inte behövs.

Skräp och ironi på hela situationen.