Jag överraskade mamma och pappa med att komma hem idag.

Sen satt jag och grillade marshmallows i vår nya öppna spis medan mamma och pappa tittade TV. För första gången kunde jag riktigt se hur min likbleka hy blev alldeles rödflammig av hettan från spisen, det brukar aldrig vara så tydligt.

Sen tittade jag på film, drömde lite och nu ligger jag i sängen och ska ta tag i första Twilightböckerna; Om jag kunde drömma. De har höga förväntningar på sig, dessa böckerna.

Nu har det varit frukostdags i två timmar.
Problemet är att det inte finns något gott.
Någon som vill komma och bjuda?

Godis och TV. Godnatt

Brandy säger:
Nu blir jag nyfiken. Vad är det för bok? :)

Svar:
Elevers Olikheter Och Specialpedagogisk Kunskap heter den, skriven av Bengt Persson 2008.

Den innehåller såväl kalla fakta som undersökningsresultat och eget tyckande. Att ämnet dessutom är något som skulle kunna slita mig från en stor godisskål en lördagskväll för att diskutera kring gjorde inte saken sämre heller.

Vaderna pulserar och jag är supernöjd. Inledde dagen med en löprunda, och börjar redan märka resultat. Då blir man pepp.

Nu klurar jag på barnkrysset i BLT, och har pinsamt nog enorma problem.

Det slutade med andmatning och snöbollskrig, i vilket jag spenderade 80% av tiden i snövallarna.

Nu ska vi kika American Pie och Nisse lovade mig varm choklad.

I två och ett halvt år har jag läst kurslitteratur jag inte gillat, bortsett från ett fåtal böcker. Under denna tiden har jag gjort allt för att inte läsa. Jag har bloggat, suttit på facebook, bilddagboken, aftonbladet, andras bloggar, slösurfat och allt möjligt.

Och så kommer nu en bra bok och jag blir helt förvirrad. Det känns fel, inte rätt alls. Så jag gör allt det andra av gammal vana när jag egentligen är intresserad av bokens innehåll. Jag måste ha problem.

berätta om buggen, berätta om buggen!

Svar: Nisse och jag kommer dit, nervösa som fån. Det första som händer är att handledaren, som för övrigt visade sig vara en av mina gamla praktikhandledare från gymnasiet, säger "Ställ er med er partner". Vi parar ihop oss fint och är glada för att få vara tillsammans. "Bra, nu tar alla killar ett steg framåt". Hejdå Nils, hej främmande man.

Vi gick och övade takt i en cirkel, övade övergångar (hålla takten samtidigt som killen eller tjejen byter sida) och lärde oss att killen bestämmer (DÄR).

Vi gick in på grundstegen, lärde oss stega och hålla takt samtidigt som ledarna skrek SKIFTA (sidbytet) och FRAM (killarna går ett steg framåt och byter tjej). Vi bytte parters var femte minut typ.

Efter grundstegen lärde vi oss "bullen". Killen och tjejen håller varandra i händerna, tjejen vevas in i killens famn och gör ett baksteg och så ut igen. Ledarna skrek hela tiden fram så att alla fick dansa med alla, dessutom var det två extra tjejer så vi fick dansa själva eller med ledarna ett par gånger. En av dem sa till mig "du har bra takt och du håller din position bra, men du verkar väldigt nervös?" "Eh, hehe, jag? Nääe, hehe, det.. eh.. hehe.. tror jag inte?". HOST.

Efter lite övande tyckte ledarna att vi kunde bullen, vilket var allt de hade tänkt att vi skulle lära oss den första gången. Men eftersom vi var snabblärda lärde vi oss en annan snurr där killen lyfter ena handen, släpper andra och låter tjejen själv snurra. Denna hade jag problem med för jag fick inte fotarbetet och takten att gå ihop samtidigt som jag skulle runt. Men Nisse och jag ska öva hemma!

Lektionen avslutades med att ledarna hade en uppvisning och visade allt vi skulle klara efter tio lektioner, och jag började fundera på om de inte var lite dumma trots allt. Men det är kul, en sjuhelsikes utmaning och jag längtar till nästa onsdag!

Idag har min syster upptäckt fenomenet MAIL. En stor eloge till henne, allra helst med tanke på hennes fina rubrik "bajs".

Jag gillar min syster.

Efter buggen, som för övrigt var SKITKUL, la Nisse ner mig i en snövall.
Nu behöver jag något värmande efter en kall kram från min älskling.

Imorse åkte jag till Västamark för att springa. När jag kom dit såg jag en liten ensam hund springades vid vägkanten. Jag parkerade och väntade på ägaren samtidigt som jag försökte locka till mig hunden. Men ingen kom och hunden vägrade stanna och ignorerade mig fullständigt.


Han/hon sprang vidare och jag började knacka dörr för att hitta ägaren. Efter en halvtimmes dörrknackning var det fortfarande ingen som kände till hunden, och ingen som visste vems det kunde vara överhuvudtaget.

Vid det lagret var hunden borta så jag började springa igen. Gick dock inte att koppla av, det skulle ju komma en storm och ingen ville kännas vid hunden.

Och så mötte jag en gammal dam på spåret. Hon hade promenerat med sin hund och mött denna. Hon kopplade den med sin egen hunds koppel och lovade att ta hand om den och hitta ägaren.

Nu kan jag andas igen.

Igår ringde min telefon 21.45. Dösstrött och förvirrad svarade jag och rösten i andra änden sa att mamma och jag fått platser på nybörjaryogan idag.

Tröttheten förvandlades till panik och vi rusade runt i huset för att samla kläder och fixa, blev raka vägen från skola/jobb dit.

Så nu är varje tisdagseftermiddag planerad. Känns fint och var mysigt.

Helt slut, till och med. Har ingen aning om varför men energin är som bortblåst.

Skoldagen gick fint, tror detta kommer bli en väldigt bra kurs, trots säviga lärare som aldrig riktigt kommer dit de ska. Nu ska jag tanka, imorgon är det min tur att köra. Sedan ska jag till biblioteket och citygross och efter det ska jag plugga.

Tråkigaste inlägget någonsin? Kanske. Det kommer nog mer sen.

Om jag inte somnar vill säga.

Idag börjar specialpedagogiken, jag är uppe med tuppen och har inte sovit mer än kanske två timmar inatt. Än så länge är jag pigg, kroppen går nog på chock. Men på föreläsningnarna sen? Fan att jag inte kan lära mig tycka om kaffe.

Nisse och jag startade dagen vid tio, åt frukost och tog en riktigt lång, kall och underbart skön promenad. Mamma bjöd på middag och så spelade vi kort. Sen for vi till Nisses mamma där Elsa fick fri tillgång till Kerstins hårklämmor och Nisses hår. Sen åkte vi till mamma igen, spelade kort och alla fick varsin ärke. Mamma och jag hade räkmys och sen skulle vi kolla film, men hon hade redan sett den. Nu har hon lagt sig och jag ska förbereda skoldagen imorgon.

Konstigt hur lite man egentligen hinner under en dag. Tiden har sprungit förbi.

Jag har ju varit på jakt efter mitt bokmärke. Mamma och jag bestämde oss för att vräka isär hela tvättstugelagringen av gamla saker och lådor. Samtidigt rensade jag. Och som jag rensade.

Tre kartonger och ca 10 lådor helt fria från prylar och sammanlagt 5 kassar och en kartong med skräp. Stans, för att inte säga världens, största "kan vara bra att ha"-människa har nu rensat bort 15 år av sitt liv.

Inte jag. Jag har sudoku. Sudoku som lugnar själen, fungerar som ett balsam och ger min energi och ork nytt liv. Sudoku som får mig att koppla av, tänka på annat och försvinna i mig själv en stund. Min meditation. Mitt sudoku.

Jag har hittat mina CD-skivor!

Men mitt bokmärke är försvunnet.

Dagen började vid halv åtta när Nisse gick upp. Jag var sjukligt trött och var jätteglad över att jag kunde ligga kvar och dra mig ett bra tag till. Men så innan han går klappar han på mig och säger att det är dags att gå upp.

I ett förvirrat ögonblick undrar jag om han fått en skruv lös, men så kom jag på att jag och Sanna lovade varandra att vi skulle  ses vid nio för en löprunda. Ställde om klockan till halv nio och somnade om medan jag hatade hela världen.

Trött som en gris går jag sedan till bilen som för att göra dagen bättre var täckt med en centimeters tjockt islager. Och mina vantar är borta. Energi och kroppsvärme försvann i ett nafs.

Hämtade Sanna och vi stack till  Västramark för att börja ta tag i våra liv. Detta ska numera ske varje onsdag- och fredagmorgoon. Och det behövs.

Jag blev rädd över hur dålig kondition jag var i, skrämmande.

Nu, efter en bamsefrukost med grape, te, Proviva och blåbärsyoggi, mår jag dock mycket bättre och är riktigt glad över hur dagen började. Frågan är bara vad som händer nu?

Jag överraskade Nisse med att ha storstädat hans lägenhet idag.

Han blev glad, jag blev nöjd.

Nu ska vi se film, och jag har som vanligt misslyckats med mitt mål att sluta äta på kvällarna och blivit en slav under mitt begär.

Frågan är om jag håller på att bli sjuk. Jag vaknade vid elva imorse, och då hade jag sovit sedan klockan tolv på natten. Minus ett litet avbrott vid åtta när Nisse gick till jobbet. Det känns inte riktigt friskt, inte ens för att vara jag. Jag vill inte/orkar inte/har inte tid att bli sjuk.

Jag har gjort tomatsoppa som vi ska värma till lite senare. När den var färdig kände jag mig för första gången riktigt nöjd, den var SÅ GOD! En tomathimmel i munnen.

Och så smakar jag den igen nu, dels för att jag snart kräks av hunger och dels för att verkligen försäkra mig om att den är god. Den smakade konsigt. Nu kan jag inte koppla av. Vad saknas? Chili? Paprikapulver? Tomater? Buljong? Något är det och det är irriterande.

Något som definitivt INTE saknas är vitlök. Pressade i flera stora klyftor, varav en enbart bestod av vatten och sprutade ner båda händerna. Tre tvättar senare, en med diskmedel och två med tvål, luktar jag fortfarande enbart vitlök. Det är fint när man ska på lägenhetsvisning.

En långpromenad med Sanna avrundas med en dusch och lite städ.
Detta blir en bra dag.

Idag har vi firat mamma som fyller år om en vecka. Anledningen till detta är att min babysis sticker till Spanien för de nästkommande tre månaderna på fredag. Känns skumt, tre månader HELT utan Emma. Galet.

Dessutom skulle jag skriva något korkat jag sa innan idag, på ALLAS beordran, men har nu glömt bort vad det var. Så fort jag kommer på så skriver jag.

Jag ska idag få bilen fixad. Check
Jag ska ut och springa. Ändrades till två promenader
Jag ska handla. Check
Jag ska skriva och posta brev som MÅSTE iväg idag. Check
Jag ska diska upp allt som står och väntar på mig så jag har utrymme för middagen. Check
Jag ska helst plocka undan allt skräp jag spred runt omkring mig under gårdagen. Check
Jag ska ha maten klar till fem, tar en timme att göra Check

Tillägg:
Jag ska köpa mat till Tuffis. Check
Jag ska hem för att boka resa. Imorgon
Jag ska till Apoteket. Check

___

Nu lutar jag mig tillbaka med ett gott samvete. Som alltid.

Vi pratar om emmas och min students-/examenpresent, en resa till Egypten.

Mamma: Ja, men då när vi ska till Spanien eller Amerika eller vart det nu är.
Pappa: Egypten ligger i Afrika.
Mamma: I Afrika?
Pappa: Ja.
Mamma: Ligger Egypten i Afrika?
Pappa: Ja.
Mamma: SKA JAG TILL AFRIKA?! JAG VILL INTE TILL AFRIKA!!


Lite senare sitter mamma och jag och pratar i soffan. Vi ska titta på Idrottsgalan. HAHA. Nej, allvarligt, vi ska kolla på musikinslagen i idrottsgalan. Det är tio minuter kvar innan det börjar, så jag slår över till Simpsons, som givetvis hade reklam. Mamma och jag pratar vidare och så kommer Simpsons igång. Mamma sätter sig spikrakt, avbryter mig mitt i en mening, glor på mig och pekar på TVn:

Mamma:STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV STÄNG AV!!!

Jag: Heej
Mamma: Jaså är det du, hej.
Jag: Saknar du mig?
Mamma: På söndag saknar jag dig!
Jag: Är du ensam hemma då?
Mamma: Ja..

Jag ska idag få bilen fixad. Check
Jag ska ut och springa.
Jag ska handla. Check
Jag ska skriva och posta brev som MÅSTE iväg idag. Pågår
Jag ska diska upp allt som står och väntar på mig så jag har utrymme för middagen.
Jag ska helst plocka undan allt skräp jag spred runt omkring mig under gårdagen.
Jag ska ha maten klar till fem, tar en timme att göra

Tillägg:
Jag ska köpa mat till Tuffis. Check
Jag ska hem för att boka resa.
Jag ska till Apoteket.


Så mycket vilja, så lite tid.

Idag är det mycket jag måste göra. Pappa skulle fixat bilen vid tio men ombokade till tolv och helt plötsligt blev tidsutrymmet mycket mindre.

Jag ska idag få bilen fixad, ingen aning om hur lång tid det kommer ta.
Jag ska ut och springa.
Jag ska handla.
Jag ska skriva posta brev som MÅSTE iväg idag, skäms över att det inte gjort det än.
Jag ska diska upp allt som står och väntar på mig så jag har utrymme för middagen.
Jag ska helst plocka undan allt skräp jag spred runt omkring mig under gårdagen.
Jag ska ha maten klar till fem, tar en timme att göra

Det som skrämmer är inte tiden, det är minnet. Jag kommer glömma hälften, vilket i så fall kommer göra mig fruktanvärt frustrerad. Nu är frukosten som ska klaras av, en sak i taget.

Rödbetor och Projekt Runway, lagom nivå på en söndag.

.. FEST

Ikväll har jag haft riktig kvalitetstid med min kära mor. Åkte och handlade lite, mös framför Let's Dance och åt räkor. Nu har hon dock lagt sig så jag ska slöglo TV tills jag är trött nog för att sova. Helmysig kväll.

Tentan är färdig och trots att jag i början kände att allt var skit känns det nu som att det har ordnat upp sig. Om jag nu skrivit det de är ute efter såklart, det vet man aldrig.

Nu ska jag fira med en långpromenad och en dusch. Ikväll blir det kinamat vilket bara är sådär lagom jävla skitgott! Längtar redan!

Jag gjorde hallonte till Nisse och mig och hela lägenheten doftade ljuvligt av sommar och bär. Jag tar en tepåse, ber Nisse blunda, lukta och säga det första han tänker på.

Nisse: Snus?

Nu är alla internetsidor kollade, utom aftonbladet. Den spar jag till lunch.
Böckerna är framplockade, tentan är uppe och det är dags att köra.
Kämpa på!

Nisse sitter och hoppar och studsar framför en 42" datorskärm och växlar ord som "fantastiskt" och "sanslöst" med "otroligt". Han frågar mig gång på gång om inte jag håller med. Hmm.

Själv har jag gett upp tentan för idag. Har åtminstone kommit halvvägs, sidmässigt.

Innan Nisse kom hem skrev jag till honom att jag kommer behöva spendera kvällen pluggandes. Jag uppmanade honom i samma veva att sparka lite på mig om jag inte gjorde det, att skälla på mig och se till att plugget verligen blev gjort.

Jag HATAR när han tar mig på allvar.

Återigen plockar vi upp hemtentegrejerna. Idag får de dock ligga och vänta ett tag. Jag ska kolla efter en ny säng först. Ska bli underbart, de senaste åren har jag i stort sett sovit på träribborna.

Aldrig förr har aftonbladets artiklar varit så intressanta. Aldrig förr har jag läst så många bloggar. Aldrig förr har jag ätit så mycket under så kort tid. Aldrig förr har jag skrivit så lite under så lång tid. Och framför allt: Aldrig förr har jag kännt mig så omotiverad och haft så svårt att komma igång med en tenta.

Stirrar mig blind på en tenta som inte görs.

Sitter med böcker över hela magen och datorn i knät. Det är återigen dags för hemtenta, och de blir bara jävligare ju länge man pluggar. Förvisso är det ett intressant ämne, dessvärre har lärarna lyckats göra det ointressant. Det är en bra pedagogisk förmåga.

Det är som så att vårt internet inte fungerar hemma, och med det tv-boxen. Därför är det svårt att hålla bloggen uppdaterad under mina hemmakvällar, mobilbloggning funkar men dyrt.

Idag var sista dagen med pendlargänget, galet skönt. Fick hemtentan som ska in nästa måndag, och jag kommer få arbeta med den dygnet runt. Från imorgon då så klart.

Nisse och jag packade våra prylar, mötte upp Rikard och Dennis och satte av mot Alljungen. Efter att ha åkt pulka i två timmar är vi alla lagom blåslagna, underbart roligt.

Nu är jag dock trött, och mätt, som ett fån och det kommer säkerligen bli en väldigt tidig lördagkväll för min del. Fast det kan vara skönt det med.

Jävla simhall. BTH får studentrabatt, inte jag för att jag läser i Växjö. Säkert avundsjuka.

Jobbet idag bjöd på diverse otrevliga och väldigt trevliga överraskningar. Var en bra dag, trots att jag var bitter som aldrig förr när klockan ringde imorse och spenderade hela bilfärden till sjukhuset muttrandes och svärandes över hur dum jag var som sa ja. Nu känns det dock bra.

En kiwi nu, och sen simhallen!

Det enorma diskberget som Nisse samlade på sig när jag sov hemma, och som jag med stor framgång lyckats bygga på under tiden jag varit här, är nu uppdiskat och på torkning. Rengjorde "köksytorna" och bordet också sen försvann orken och lusten. Men nu känns det ändå bra. Jag har varit duktig.

Jobbet ringde, blir ytterligare några timmar imorgon.
Extra pengar är alltid, och jag menar alltid, välkommet.

Idag är Nisse på jobbet. Känns skumt, vad ska jag göra nu hade han tänkt? Jobb. Vilket påhitt va? Kanske ska starta med lite frukost? Och en dusch på det? Det låter bra. Så får det bli.

Vi var ute och isvandrade, Nisse jag och Folle.


Kruthuset ur ett annorlunda perspektiv.



Stan ur ett annorlunda, något ostadigt, perspektiv.

Idag tog Nisse och jag våra första stapplande steg mot att ta tag i våra liv. Vi åkte till Rosenholm och spelade badminton. Det vågar jag till och med lova kommer hända igen, sjukt roligt.

Nu ska vi kika färdigt Simpsons och sen ut på en promenad.

Agnes frågar:
varför 8 stick? :S

Svar:
Först skulle de vara säkra på att jag fick ta vaccinet, i och med att jag är äggallergiker. Alltså fick jag först ta stickprover = tre stick.

Därefter skulle de sätta en kanyl med ett plaströr in i en ådra. Detta eftersom de var tvungna att kunna ge mig medicin snabbt om jag skulle reagera på vaccinet när det kom i större mängder. Jag är extremt spruträdd vilket gjorde att mina ådror gömde sig och de fick sticka tre gånger innan de träffade rätt.

Slutligen var det dags för själva vaccinet. Och återigen ville de vara på säkra sidan så jag inte skulle få en massiv allergichock så jag fick samma vaccinmängd som alla andra uppdelat på två sprutor.

Detta blev åtta stick för stans största och mest spruträdda lipsill. Julafton all over again.

Idag har jag lekt mänsklig nåldyna. Tårkanalerna blev uttorkade, specialisthjälp tillkallades och sammanlagt åtta stick blev det, men nu är jag också vaccinerad. Precis i rättan tid, nu när det är över och allt.

Jag tröstade mig med IKEA. Nisse och jag åkte upp och brände nära på 1000 kronor, inget går upp mot tröstshopping. Kläder icke inräknat.

Nu ska jag pilla och pula med alla mina nya leksaker.

Vi är biosugna som fasen, vilket även resten av Karlskrona verkar vara. Skitplatser kvar på de filmerna vi vill se, nu vet vi inte riktigt vad som händer. Kanske köpa något gott och krypa ner i soffan?

Sköljde ur inpackningen ur håret nyss och fick in vatten i örat. Nu har jag världens lock och allt jag gör går i eko i huvudet. Speciellt om jag rör huvudet samtidigt. När lossnar det?

Istället för promenad tog jag tag i den stora nyårsrenoveringen.

Ögonbrynen noppade och naglarna filade sedan igår.
Idag blev det storskrubb med stenhård skrubboll i duschen, rakning av ben och inpackning i håret. Ansiktet är skrubbat och kroppen insmord. Nu blir det film och bara njuta av renligheten. Den inträffar trots allt bara en gång om året.

Tanken var att jag och Sanna skulle ta en promenad. Det blev inte så. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för. Är lite rastlös, vill göra något. Borde äta frukost men jag är inte sugen. Men gör jag inte det blir Nils arg på mig. Får se vad jag kan skrapa fram.

Borde duscha med, ser ut som något katten släpat in. Följde med Nils när han skulle köpa ett badmintonracket innan, tänkte att om jag har luvan långt neråt ögonen är det ingen som ser hur jag ser ut. Har jag tur ser de inte ens att det är jag. Och från ingenstans flyger ett av mina barnvaktsbarn fram. Och efter henne pappan. Och lillasystern. Och mamman. Behöver jag säga att jag ville sjunka under jorden? Stå där oduschad och nyvaken som ett fån, klämma fram ett leende och säga "nemen heej, vad roligt att se er". Det var roligt, bara inte just då. Inte när jag ser ut så. Då är det pinsamt.

Fast det är Nils fel. Han och Rickard spelade Forca till halv fyra. Imorse var jag inte särskilt levande. Men upp kom jag, och nu är det dags för frukost.

Pojkarna spelar Forca och jag är rastlös som få.

Tror jag ska ta mig en avokado med lite räkröra och lime.
Det får bli mitt fredagsnöje.
Det är trots allt galet gott.

Nyår var helt galet, fantastiskt, roligt och underbart. Kvällen blev mer än lyckad och idag känner man av konsekvenserna. Men det är det värt, denna gången var det definitivt värt det.