Mitt i en härva av kaxiga småsyskon och tentaplugg stövlar Nisse in genom dörren med en godispåse i handen. Det spelar ingen roll hur gnällig och grinig jag är, han är världens gulligaste mot mig ändå. Min änglaprins!

Nisse hittade Bomberman på sin mobil för ett par dagar sedan. Idag har vi suttit som två fastklistrade idioter och skrikit och skrattat oss hesa åt detta spelet, som han dessutom kom på att han hade på tv-spel där man kunde spela mot varandra.

Något som är mindre kul är att han har vunnit i tio fall av två. Ja, i tio fall av två. Kan ni då tänka er hur pinsamt dålig jag är? Jag blir aldrig sprängd av någon annan, jag lyckas alltid bomba mig själv. Med mina egna bomber. Ofrivilligt.

Men trots dessa ständiga nederlag är det helt hysteriskt roligt. Ett uråldrigt spel från stenåldern som skänker gränslös glädje är precis vad jag behöver såhär i tentatider. Idag har jag gjort två uppgifter på tentan. Imorgon ska jag ha en MSNdate med Sandra. Målet är att vara helt färdig på onsdag.

Hey ho, Let's go.

Minns ni min lilla vaccinbattle med vårt helt fantastiskt inkompetenta landsting?

Ni vet, den där jag av sjukhusrådgivningen blev hänvisad till vårdcentralen som hänvisade till husdoktorn som hänvisade till infektionsmottagningen som var omöjliga att få tag på?

Det har skett en utveckling!  Jag fick nämligen tag i infektionsmottagningen idag, efter mycket om och men. Vill ni veta vad deras svar blev?

"Det kan jag inte ta ställning till, du får ringa allergimottagningen".

Igår var jag barnvakt.
Den yngsta bestämde att vi skulle rita och alla tre sätter igång.
Den äldsta och jag ritade granar.
Hon vände sig mot min teckning, tittade på den och sa "Oj, den var.. eh.. personlig."

Igår hade vi kalas för pappa som fyller den första och mig som fyller den sjätte.
Fick en massa fina presenter som alla bidrog till att göra flytta-hemifrån-längtan ännu större.
Pappa fick Johan Falk-filmer, blommor, pengar och en Captain Morgan.

Jag fick:
- Grytvante och grytlapp
- En jättefin lampa
- Underbara koppar
- En ljusprydnad? Heter det så?
- Scrubs säsong 7
- Boken Skadad
- Maltesers
- Pengar
- Prenumeration på Cosmopolitan
- En form att göra hjärtformade plättar i
- Knivset
- Potatisskalare
- Korsordslexikon
- Burkar
- Frukter, choklad och en fondueskål
- Blommor
- Glas

Har säkert glömt något, men allt var uppskattat och underbart fint! Jag har inte ens fyllt år än och ändå vill jag göra det oftare. Underbart!

Mammas kommentar på grejerna jag öppnade var ändå bäst:
"Jo, men jag tänker bara på vad jag tycker är fult för det tycker du är snyggt."

Jag: Jag har köpt pepparkakor och julmust!
Nisse: Jaha vad trevligt.

Lite senare.

Nisse: Åh pepparkakor! Vad gott, har du köpt dom?!

Jag hittar en bit papper.

Jag: Vad är detta?
Nisse: Jag hade kiwin i den innan.
Jag: Har du ätit kiwi?
Nisse: Nej, tomat höll jag på att säga, men en sån gräslök eller vad det heter.
Jag: Clementin?
Nisse: Ja.

Nu tar jag helg! Inget mer Växjö förrän måndag! Lite plugg imorn för att få in resten sedan Stockholm, men inget Växjö. Lycka!

Emma berättade idag att mamma bakat lussekatter. Utan mig.

Jag trodde inte på detta, det låter fruktansvärt i mina öron. Och hela familjen gaddade ihop sig och försäkrade mig om att hon inte gjort det. FÖRSÄKRADE.

Emma hade rätt och som hämd tog jag TVÅ och tinade upp.

Det jämnade inte ut det, men så gott det var!

För ett tag sedan ringde jag sjukhusrådgivningen  för att höra hur jag ska göra med vacciet, om det är ett can eller can't då jag är i en högriskgrupp eftersom jag har "rätt" ålder och har astma SAMTIDIGT som jag är äggallergiker.

Sjukhusrådgivningen: Det vet inte jag, du får höra med din vårdcentral.

Jag ringer vårdcentralen.

Vårdcentralen: Det vet inte jag, du får prata med en doktor. Husläkaren ringer dig den 24e.

Väntar, väntar, väntar.

Doktorn: Det vet inte jag, du får prata  med infektionskliniken.
Jag: Ni har skickat runt mig i evigheter nu. Har du åtminstone ett nummer?
Doktorn: Nej, du får ringa växeln.
Jag: Jaha.. Har du numret dit?
Doktorn: Tyvärr, titta på nätet.

Jag ringer mottagningen.

Jag: Jag skulle vilja komma i kontakt med infektionskliniken.
Växeln: Mottagningen eller inläggningen?
Jag: Mottagningen
Växeln: Ett ögonblick!

Tuuut, tuuut, tuut, tuut

Infektionskliniken: Välkommen till infektionskliniken?
Jag: Hej, jag har några frågor om influensavaccinet, det är nämligen så att.. TUUT TUUT TUUT

Nisse är på ett föredrag och jag sitter i soffan. Har haft en lugn och skön dag, trots skolarbete. Var hemma och skrev ut lite papper innan, köpte lite godsaker att överraska Nisse med när han kommer hem. Så förhoppningsvis blir kvällen lika bra som dagen.

Jag sitter vid datorn och leker med mitt beroendeframkallade Zoo. Nisse står vid garderoben när han plötsligt slänger en strumpa  på mig.

Jag: Vad GÖR du?!
Nisse: Vadå? Ville du inte ha den?
Jag: Nej?!
Nisse: Otacksamme!!

Efter en lång dag i skolan och avklarad disk finns det få saker som är så underbara som att krypa ner i soffan med en kopp chokladkaffe och titta när SötNils spelar bilspel på TVn.

Denna Lasse.

Magi, magi, magi.

Och nu har det alltså hänt. Jag har fastnat i ett Facebookspel. Länge har jag sagt att jag aldrig ska göra det, aldrig ska jag ha en farm, ett akvarium eller vad det nu kan vara.

Imorse såg jag Nisse spela något jag tyckte såg mysigt ut. Och nu har jag ett eget FacebookZoo. Denna tragiska självdisciplin.

Fast kul är det, annat kan jag inte säga.

Igår sa mamma att jag börjat gnälla mycket här. Jag håller med, men vidhåller att jag har all anledning. Därför ska jag gnälla ännu mer, om ett ämne jag egentligen inte har rätt att gnälla om.

För vet ni vad jag är fruktansvärt trött på? Döden.

Nu menar jag inte de som dör, utan själva döden. Det är så fruktansvärt många liv som försvinner och vid helt fel ålder. Barn och ungdomar ska inte dö, unga vuxna och medelålders ska inte dö, det finns ingen mening i det.

Och om man nu ska dö så ska det vara efter ett långt, givande och friskt liv, en död utan smärta och lidande.

Mina tankar är med alla familjer och vänner.
RIP, och hoppas övriga blir bra snart.

Idag fick vi tillbaka hemtentorna, och det var VG rakt igenom. Det är sådana saker som gör en lycklig. I övrigt är det en ganska mörk period just nu, hoppas på en snar vändning.

Tuffis matvägrar, hon hatar sina pellets och äter därför praktiskt taget ingenting vilket gör mig skitnervös. Blandade i en gnutta äppeljuice idag för att se om smaken passar bättre då. Har ni tips, please do tell.

Känslor överallt hela tiden samtidigt, enormt behov av semester, enormt behov av harmoni och lugn. Och imorgon är det dags för skolan.

Idag har jag klickat på "skapa"-knappen hundra gånger. Ungefär hälften av de gångerna har jag börjat skriva något för att sedan sudda och gå härifrån.

Jag har ett väldigt konstigt humör för tillfället. Känner mig ledsen, besviken, trött och arg och det går ständigt ut över Nisse. Detta förvärrar humöret i sig, dels eftersom jag vet att han tar illa vid sig och dels eftersom det inte är meningen att det ska bli så.

Känner att jag hade behövt ett avbrott. Ledigt från skolan, ledigt från vardagen, ledigt från Sverige. Jag vet att jag gnäller, men just nu får jag göra det. Jag behöver komma iväg, någon annanstans, bara bort. För att fortsätta det jag lever med nu behöver jag ett miljöombyte.

Fan vad jag låter patetisk.

Jag ska köpa godis sen, strunta i att det inte är helg.
Jag behöver en sockerkick.

När äntligen lite lycka börjar komma tillbaka genom Tuffis tillfrisknande ska nästa sak hända. Varför kan inte allt bara få vara bra? Åtminstone för en stund?

Jag har så fruktansvärt ont i magen, mår så fruktansvärt dåligt.
Min stackars lilla älskling, du ska bli bra igen!

Ser ni hur underbart fint kort hennes näbb är? Och klorna? Och framförallt NÄBBEN? Ser ni? Visst ser ni? Jag ser! Jag är lycklig!

Efter skolan, som för övrigt var riktigt trevlig för en gångs skull, åkte jag hem för att packa ihop grejer och för att försöka få Tuffis att smaka på den nya maten. Hon är en kräsen tös, lilla Tuffis. Fick i henne ca en och en halv pelletsbit, resten smakade hon åtminstone på. Det ska nog inte bli några större problem att byta mat.

Därefter skulle jag in till stan, ska förbereda saker då jag ska bjuda Nisse på pizza idag. Smart som man är åker man hela vägen in till stan innan man kommer på att alla ingredienser som köptes igår ligger kvar hemma. Vänd och var glad, se bensinmätaren sjunka några onödiga milimeter och sjung Ledins "gilla läget, gilla-la-la-la läget".

(Kres, jag tänker på dig!)

Jaga älskar P3. På alla sätt och vis, även om musiken i vissa lägen kan diskuteras. Deras fantastiska program slutar aldrig att förvåna och framför allt lära.

Idag lärde jag mig om grisens, minst sagt snurriga, könsorgan.
Alltid trevligt.

Vi tog ledigt från skolan idag, kändes inte särskilt viktigt för en blivande förskollärare med en statistikföreläsning. Därför sov jag extra länge, tog sovmorgon och tog igen förlorad nattsömn då Nisse börjat öva boxning i sömnen.

Efter frukost och några viktiga samtal mötte jag upp Nisse på hans lunch. Vi gick på byxjakt som var över på nolltid och där stod jag ensam mitt på stan och skulle åka och handla. Ringde upp Sanna som fick följa med och vara sällskap. Vi avverkade halva lyckeby samt Citygross, åkte till stan och lämnade varorna, åt på McDonald's och så kom jag på att jag skulle få ett samtal men inte hade något batteri på mobilen. Så istället för att åka hem till henne och äta rödbetor fick vi gå till Nisses igen. Vi fastnade där tills det var dags att åka hem.

Väl hemma blev det dags för veterinärbesök igen, Tuffis näbb hade växt till absurdum igen. Den slipades ner väldigt långt denna gången, och vi köpte snordyrt specialpellets till henne. Förhoppningsvis ska allt bli bra nu. Och tumören är nog ingen tumör, utan ett resultat av hennes långa näbb och näbbstyrka.

Det har varit en ganska bra dag.

Hmm, ljudet på kanal 5 funkar inte på vår TV? Alla andra kanaler har klockrent ljud, men inte femman. Någon som kan förklara detta för mig?

Jag och Nisse kollade som sagt på film, Walled In hette den och huvudrollen spelades av Micha Barton. Detta är en skådespelare jag aldrig riktigt gillat, men vi gav det en chans. Jag fick mina åsikter bekräftade än en gång.

Hon gjorde så fruktansvärt dåligt ifrån sig så det var pinsamt att titta på filmen, ingen inlevelse, monotont tal och fruktansvärt dåligt skådelspeleri. Dessvärre innehöll hela filmen skådespelare i samma klass, filmen var inte värd en sekund av min tid.

Men det är klart, det är bara enligt min åsikt. Smaken är ju som baken.

Idag har jag en dag som enbart kan liknas vid förpubertal. Dagen har varit trött, tjurig, grinig och gnällig. När jag kom hem gjorde jag maten till Nisse och mig och så fick Nisse sig några kängor av mitt humör. Hans dag har heller inte varit den bästa så jag gick och la mig i förhoppning om att vakna mer pigg och glad. Det funkade inte.

Har varit så trött idag att jag enbart haft milimeter till tårarna hela dagen.

Efter en promenad känner både Nisse och jag oss lite stärkta, så nu blir det film och glass. Sen tror jag det blir sova, känns som att det är väldigt välbehövligt.

Jag sitter och känner mig allmänt bitter över att det är måndag imorgon och över att jag kommer vara hemmifrån elva och en halv timme imorn pga skolan.

Denna bitterhet tar jag ut på Nils, men eftersom det egentligen inte är berättigat att göra så vill jag inte gnälla på honom muntligt. Jag tar till msn och sitter och typar mig som en hormonell fjortonåring. Stackars människa, denna Nils.

En söndag med konstant aktivitet. Efter en trött och seg uppstigning imorse känns det inte som att det varit en lugn stund. Vi tvättade och vaxade ÄNTLIGEN Nisses bil, åt middag hos mina föräldrar och handlade. Åkte hem och duschade och sen sprang vi bort till Peter och Anki där även Ida var för att äta trerätters och umgås.

Var otroligt trevligt och välbehövligt. Kändes som ett väldigt bra avslut.

Och imorgon är det dags för skola igen.

Saker man gör när Nisse är iväg:

- städar, möblerar om och putsar Tuffis bur.
- tvättar bilen.
- gosar med kaninen.
- upptäcker att man antagligen har en allergi till, vilken är ännu okänt.

Kvällen skulle spenderas med popcorn och Grease. Nu är popcornen iskalla och Grease sjunger på slutrefrängen utan att jag sett egentligen något alls.

En av mina äldsta vänner och jag har suttit och gått igenom tiden i Djäknemåla/Kättilsmåla/Vedeby och vår ökade ålder har minst sagt blivit påtaglig. Och inte på något smickrande sätt.

Vi mindes tiden i skogen bakom mitt hus i Djäknemåla där vi klättrade upp i de högsta och bredaste bokarna vi kunde hitta. Vi spände upp en tråd mellan våra träd i vilken vi fäste en gammal, sönderrostad  och hålig gryta som skulle fungera som transportmedel för våra böcker då vi var färdiglästa och skulle byta.

Vi mindes tiden vid Havsjön, alla somrar, alla dagar, alla timmar som vi spenderade där var alltid fyllda av ett magiskt skimmer. Ingen sommar sedan dagen vi flyttade ifrån Djäknemåla har blivit sig lik efter det. Magin blev liksom bruten.

Vi mindes hur vi konstant och utan minska bekymmer cyklade milavis utan att klaga eller tycka det var jobbigt. Hur vi alltid for runt i byn och hem till varandra. Hur lätt det var att åka hem till varandra och om den andra inte var hemma bad man föräldrarna skicka iväg denne till den som först kom.

Vi mindes ett temaarbete i skolan där hon och hennes grupp ljög sig blåa inför den läraren som för övrigt var grundskolans största guldklimp. Samma lärare som gick sig en känga eller två från min grupp som aldrig riktigt var funktionell.

Vi mindes alla småsyskon hos våra kompisar. Småsyskon som nu är huvuden längre än oss båda.

Vi mindes våra tyskalektioner i högstadiet där vi briljerade varje lektion och var klassens stjärnor. Där vi alltid hade  hysteriskt roligt och översatte tyska som om vi vore infödingar.

Ser man till hur våra liv ser ut nu kan vi absolut inte klaga, men mycket av det som var vill man ha tillbaka. Att minnas är som balsam för själen, att komma tillbaka till verkligheten är som att få en käftsmäll. Jag vill vara lika ambitiös, lika aktiv, lika oförstående och orädd som jag var då. Jag vill ha tryggheten i denna vänskap och tryggheten i att kunna vara social men ändå så fruktansvärt osocial.

Jag saknar förr, vilket får mig att känna mig gammal. Och om 23 dagar blir jag ännu äldre.

Sitter i soffan med mamsen, vi kollar idol, skrattar åt folk och leker expertkommentatorer. Det är faktiskt ganska underhållande.

Vet ni vad som är mindre underhållande? Juryn.

Hur dåliga de som sjunger än är så är allt fantastiskt. "Ja, men du sjöng falskt, rösten sprack, låten passade inte dig, du var ur pitch men du är ju en helt FANTASTISK sångare".

Kan någon förklara för mig hur man kan vara skitdålig på allt men ändå fantastisk? Isåfall tycker jag idol är ganska fantastiskt över lag.

Jag vill ha tillbaka gamla juryn. Raka rör och ärlighet, det är vad tävlingen behöver.

Idag har varit en konstig dag.

Gick upp tio minuter innan vi åkte till skolan, sov mig igenom vägen upp, somnade nästan under lektionerna och kunde knappt koncentrera mig, somnade och sov mig igenom vägen hem, kom hem, la mig i soffan, nisse kom, vi sov en timme och nu är jag uppe.

Jag är fortfarande trött.

Lindex har en speciell kollektion som "enbart är för smala" och samhället bryter ut i ramaskri.

Vill ni veta vad jag tycker är intressant?

Så fort samhället gör något, medvetet eller omedvetet, som gynnar smala handlar det om diskriminering och det ger en skev verklighetsuppfattning och alla skadas och fan och hans moster lever rövare.

Gör samhället istället något, medvetet eller omedvetet, som gynnar överviktiga tänker de istället på alla, de anpassar sig efter alla, de ska prisas, hyllas och det ena med det tredje för att de anses göra något helt fantastiskt.

Vad är det för skillnad på att orsaka anorexia å ena sidan, och uppmuntra till fetma å den andra? Det är samma sak att anpassa kläder för de ofrivilligt smala som till de ofrivilligt överviktiga. Varför är samhället inställt på att överviktigt är normalt? Varför är allt smalt fel?

Varför kan inte alla låta andra sköta sitt eget och börja sköta det egna istället för att gnälla på andra? Varför kan inte klädkedjor få anpassa sig till vad och vilka de vill? Varför inte låta alla ha sin egen nisch?

Jag är trött på ett skevt samhälle.
Jag är trött på allt gnäll.
Lev, var glad, håll käften.

I tisdags besökte jag svenska huvudstaden för första gången. Trots att jag är så långt ifrån en stadsmänniska jag kan komma var det mysigt. När vi strövade runt och kikade kunde jag inte låta bli att nynna lite Lasse:

"Här hälsar man på vakterna vid Stureplan
Han är killen hela dan, i den här stan
Här har man god smak och pengar kvar
Det stinker från en pissoar
Här träffas man på nån godkänd sushibar
Här i Stockholm"

Stockholm är en hektisk stad som sabbade mina nerver, men oj vad roligt det var.

Och Globen. Pink. WOW. Ord saknas för att beskriva vilken upplevelse det var att se henne. Vilken magi, vilket hysteri, vilket uppträdande, vilken show vilket otrolig helt fantastisk stort jäkla WOW.

Jag sitter just nu och insuper mina minnen. Smuttar på dem och njuter av varenda huvudbild som kommer upp. Att  Pink är helt vansinnigt snygg med gjorde inte saken sämre.

Jag vill se igen, varje dag, alltid.
Jag är kär.

Är fastnad på Waynes och gör studiegruppsförberedande arbete. Snart färdigt och då ska jag hem och göra rest.


Idag fick jag tag i veterinären. Tuffis näbb ska slipas på tisdag igen och så ska jag köpa specialpellets för mycket dyra pengar så att hon inte får proteinöverskott, lilla pyret.

Nu håller ALLA tummarna för att hon ska bli bra!

Jag sitter och skriver på restuppgiften nu. Kollade precis igenom det jag skrivit och upptäckte detta:

"Syftet med att ha matematik i förskolan är att på ett naturligt sätt få barn att upptäcka och experimentera på ett luftfyllt och lärande sätt"

Säg något lärandetillfälle som inte är LUFTfyllt?
Såklart det ska stå LUSTfyllt.

Ursäkta min ufohysteri. Jag hittade boken, jag har den nu.
Den stod i bokhyllan. På det hyllplan jag kollade 15 gånger.
Den stod i mitten, en av de tjockaste.
Jag bör nog kolla min syn.

För ett par dagar sedan städade jag mitt rum. Bland annat sorterade jag i bokhyllan, i vilken jag vet att jag såg en viss bok.

Nu sitter jag med restuppgifterna för imorn samt onsdag och behöver den här boken, som nu har försvunnit. Den har helt enkelt försvunnit från jordens yta trots att jag VET att jag såg OCH höll i för max en vecka sedan.

Jag skyller på ailens. Tror ni min lärare går med på det?

Tanken var, såhär efter en skoldag, att jag skulle försöka få så mycket som möjligt på restuppgifterna klara. Vet bara inte om jag har hjärta att gå upp och hämta böckerna när min lilla sötnos är så trött att hon slumrat till.

Söndag idag. Jag bävrar inför veckan som kommer, den är så hektisk så det är inte klokt.

Mån: Skola, jag kör, och därefter göra restuppgifter för det jag missar i veckan samt packa och förbereda inför Stockholm.
Tis: Planet till Stockholm går vid halv tio, incheckning antagligen en timme innan och därefter bär det av. Hitta rätt, ta en sväng på stan och därefter gå till Globen och se Pink.
Ons: Gå på stan och planet hem går vid halv tio på kvällen.
Tors: Skola, ta igen uppgifter, jobba
Fre: Skola och ev. att Nisse åker iväg.
Lör: Åker Nisse kommer han hem nu, annars blir det förmodligen lugnt.
Sön: Tvätta min bil, tvätta om Nisses bil samt vaxa mitt biltak och Nisses hela bil.

Vi får hålla tummarna för att nerverna håller och för att inget oförutsett ska hända.

Idag var dagen uppbokad till bristningsgränsen.

Tanken var att åka till mig och tvätta Nisses bil. Sen skulle mamma och pappa bjuda på mat och farsdagsfika, därefter skulle bilen vaxas och sen var ett pizzeribesök med Nisses far och fru inplanerat.

Det blev inte riktigt som det var tänkt.

Istället gick vi upp supertidigt för att hinna allt, åkte och handlade, åkte till mig och tvättade Nisses bil och därefter däckade jag i soffan. Vaxningen tar vi nästa söndag och pizzeriabesöket fick Nisse springa på själv för jag känner mig inte det minsta kry.

Sitter och hänger i soffan hos Nisse och tittar top model. Känner mig inte riktigt närvarande, hoppas inte det blir något större av detta. Jag har inte tid!

På tvårsdagen igår var Nisse och jag och åt på MontMartre, jag lyxade till det med en vitlöksmarinerad oxfilé och det var elt otäckt gott. Därefter blev vi sugna på glass, så vi bröt den flotta trenden och sprang till McDonald's, eftersom det är betydligt mer chokladsås man får där.

Därefter pös vi hemåt, Nisse blev superglad över presenten vilket definitivt var en lättnad. Vi kikade en film och sen la vi oss bara och pratade. Det hade varit många känslor i luften hela dagen så det lugna avslutet var skönt.

Har fortfarande inte riktigt fattat att det gått två år.
Det känns skumt på något sätt.

Två år med Nils.

Det är helt ofattbart, men det är härligt.
Ikväll ska vi fira på MontMartre, äta god mat och bara mysa.
Hoppas han blir glad över presenten med, alltid nervöst.

Jag misstänker att jag har en förkyldning på ingång.

Har varit världens drygaste sällskap på stan, huvudet väger ton och jag svävar iväg i egna tankar hela tiden. Jag har inte tid! Gå på någon annan, jäkla förkyldning..

Hon kan nämligen pricka in EXAKT de tillfällena jag har något inplanerat då hon behöver flytthjälp. Förra gången höll jag på med middagen, sen skulle hon inte fixa mer. Nu har jag suttit hemma och tjatat på henne om hon behövde hjälp i två dagar där jag hade hela dagen till förfogande. Hon behövde ingen hjälp.

Idag har jag Nisse bestämt oss för en dag på stan i och med att biltvätt och vaxning inte blir av. Vet ni vad som händer? Min kompis messar och säger att hon behöver hjälp och undrar om jag har tid och lust. Ibland känner man sig bra rutten.

Och här gick jag och oroade mig för att Tuffis inte bajsat på säkert två timmar. Fåglar, har jag hört, ska göra det i snitt en gång i kvarten, eller åtminstone en gång var tjugonde minut.

Efter att ha småstädat och plockat lite här och var i rummet var det dags för dammsugningen. Och vet ni? Hon hade bajsat. Inte bara en eller två gånger utan många gånger och på något sätt hade hon lyckats göra det i hela rummet.

Hon är allt bra fin, min Tuffis.

Som jag berättade tidigare så har jag spenderat min första morgontimma, och lite till, med att försöka få tag i fågelexperten angående Tuffis näbb och matvanor. Hon ville inte svara.

Kom på att hon tipsat om att gå över till pellets, vilket jag också redan berättat, och ringde runt till stans alla djurbutiker som bara hade pellets för större fåglar, typ papegojor.

Ringer smådjurskliniken för att fråga om det går.
"Välkommen till smådjurskliniken. Vi har öppettider...."
Som så många gånger under denna morgon når jag en telefonsvarare.
Jag ringer igen fem minuter senare:
"Just nu är det många som ringer.."
Ringer IGEN fem minuter senare, kommer fram och frågar om papegojpellets funkar till kakaduor.
"Alltså du, det vet inte jag, men här har du numret till vår fågelexpert"

Circle of life har blivit Circle of evil

Sitter just nu och myser med en sovande Tuffis på axeln. Innan trallade hon runt på bordet och åt frön, som vi för den delen snart ska avverka mot pellets. Fröna hade klistrat sig över hella näbben och hon såg ut som ett ettåring som får sin första smakportion. Underbara fågel!

Näbben har växt sig lång igen, trots motion, grönsaker och förebyggande medicinering. Har ringt runt hela morgonen till veterinärer och djuraffärer, därav idén att helt avveckla fröna.  Ska prova att ringa vår "riktiga" veterinär imorgon igen. Hon må vara dyr men hon känner till historien och har en hum om vilka vi är.

Nu är det bara till att hoppas på det bästa.

Jag begriper inte varför alla har så sjukligt mycket emot snö.

Är det för att det är kallt? KLÄ PÅ ER
Är det för att det är blött? Ha vattenavstötande kläder, mössor, vad som
Är det för att det nalkas jul? Sluta förstöra stämningen för andra
Är det för att det blir slask? Ha gummistövlar

Jag kan för allt i världen inte begripa dessa ständigt negativa utropen mot snön. Låt den komma, låt er svepas med och var jävligt tacksamma över att den fortfarande kommer. När den inte kommer mer kommer alla gnälla om det istället. Och under julen är ALLA vansinniga över att den inte är här.

Snälla, bara låt den komma och njut av den tid med den vi har.

Min morgon har spenderats med telefonen klistrad vid örat från halv nio till tio för att få tag i en veterinär. Denne veterinär ska ha telefontid mellan åtta och tio måndag, tisdag, torsdag och fredag. Vilken dag är det idag? JO, TORSDAG. Höll jag mig inom tidsramen? JA.

Det hade varit en sak om det varit upptaget, men nej. Nu var det bara ren ignorans. Det är professionellt, ytterst professionellt. Nu är jag lite irriterad.

Jag älskar böcker. Bra böcker. Riktigt fängslande magiska hänförande obegripligt underbara böcker. Sådana böcker älskar jag, jag älskar dem av hela mitt hjärta.

Mest av allt älskar jag hur alla sinnen sveps med i en riktigt gripande bok. Att man kan tycka sig känna dofter, se personerna och känna allt de känner, vidröra vad de vidrör och bilda sig en ny verklighet, ett parallellt universum.

Att öppna en bok är som att öppna en dörr. Man kliver in i en annan värld, man blir en fluga på väggen, får se alla perspektiv, känna alla känslor, skapa en djupare förståelse för allt och alla. Det är magiskt.

Själva självet, jaget, försvinner för en stund. Världen som jag känner upphör att existera, enbart för att utbytas mot något bättre där allt kan hända. När känslorna blir för intensiva kan man stänga boken, stänga dörren till det universum man inbjudits till.

Egentligen är det nog det som är det magiska. Att för en stund få vara en annan, känna en annans känslor och vara i en annan värld. Man väljer själv för hur lång visiten blir. Blir det övermäktigt kan man avsluta, gå ifrån och komma tillbaka när man är redo. Magin ligger i flykten och det egna valet. Jag älskar det.

Dagen har varit allt annat än produktiv. Har sovit alldeles för länge, gick upp och läste alldeles för länge. Efter att ha stelat fullständigt i hela kroppen gick jag på en promenad och var ute i en och en halv timme. Såg hur folk dumförklarade mig då jag asgarvade högt halva vägen. P3 hade en sexspecial, säg NÅGOT ämne som kan vara så fruktansvärt roande som sex?

Därefter jämnade jag ut förbränningen med lite McDonald's. Känns sådär, men det får vi ta bort en annan dag. Nu ska jag återgå till min bok. Undebara bok.

Enda boken jag ska beställa inför kommande kurs är nu beställd och schemat står i almanackan. Ser inte det minsta fram emot kursen men det är bara att bita i det sura äpplet och härda. Har ni tyckt jag varit gnällig hittills så bara vänta. Jag kommer gnälla sönder bloggen fullständigt.

En sak som är ypperligt trevligt just nu är det faktum att så fort jag läst igenom all kursinfo inför nästa kurs så har jag lov. INGENTING från skolan som jagar, hänger över en eller väntar, inga måsten, ingen ångest, ingenting, zip, zero, nada.

Jag är lycklig, om än gnälligt lycklig.

Magen säger ajaj och jag säger get over it.

Nu sitter jag hemma hos Nisse och mest bara glor. Ska plocka ihop mina prylar för jag ska hem till mig ikväll, sova hemma hos mamsen. Problemet är att jag har grejer överallt och jag vet inte vad jag ska ha med och inte.

Funderar på en riktig långpromenad sen, tror det kan bli rätt skönt.

Sjuke gubbfan. Han borde vara glad att han har en fru överhuvudtaget.

Jag skulle ju baka muffins och stack och köpte formar till detta. Var helt säker på att allt det andra fanns, vilket är ganska korkat såhär med facit i hand.

Kommer hem med formarna i hand, iskall och med en magvärk bortom denna värld, och ska sätta igång. Fram med bunkar, visp, smör, mjöl, kakao och VAR FAN ÄR ÄGGEN?

Några sånna fanns det inte. Jag går INTE ut igen. INTE för ägg.
Jäkla skit.

Hemma från Växjö ett par timmar tidigare än beräknat, och jag kan inte med ord beskriva hur lycklig det gör mig. Känns som att jag kvävs där.

Hemma i Karlskrona kan jag andas igen, även om här finns att göra. Har slängt tvätt i maskinen, diskat undan, bäddat rent sängen och lallat runt och pulat i lägenheten där jag inte ens bor. Men det är fint. Tanken var att förbereda maten men när vi väl kommit på vad vi skulle fanns inte grejer till det. Det är förberedande arbete det. Får se hur det löser sig.

Funderar däremot på att baka muffins. Problemet är dock att här inte finns några formar. Ska gå och köpa det sen, bakning kan fungera som terapi. Det blir bra.

Detta blev en seg söndag med nudlar och köttbullar som middag. Ikväll blir det topmodel, handling, hämta bilen hos mor och far, fixa köttbullemackor och sen kolla film. Jag vill ha kväll nu!

Jag sitter och läser på aftonbladet, Nisse sitter mittemot och datornördar sig.

Jag: Du, när Madonna var i Afrika vinkade hon hejdå till barnhemsbarn med en en flaska hansprit i handen.
Nisse: I Sverige?!

Jag: Lyssna; "I Kina regleras privatlivet hårt av statliga myndigheter. Så sent som 2003 upphävdes beslutet att arbetsgivaren var tvungen att ge sitt medgivande när en anställd ville gifta sig."
Nisse: VA?! I USA?