När jag vaknade mådde jag sämre än innan. Ont i hela kroppen, täppt i näsan, svider i halsen och allmänt seg i hela mig. Kämpade mig upp och in i duschen för att sedan gosa ner mig i soffan och mysa med Nisse som spelade bilspel. Satt där en stund och sen kom matdiskussionen: Vad ska vi äta?!

Som tur väl är har jag världens bästa pojkvän som gick med på Michel's och som dessutom, underbar som han är, själv gick och hämtade maten eftersom jag är förkyld och inte har någon energi.

Underbara, underbara älsklingsNils.

Äntligen är den över! Denna hemska, förkylda, sega och mest ynkliga och gnälliga vecka jag någonsin haft. Det är fredag och ikväll vankas grillning, men nu, nu, NU ska jag sova.

Detta har varit den i särklass segaste veckan på hela sommaren, och den har verkligen ALDRIG tagit slut. Imorgon är det fredag, och jag längtar!

Sen är det helg och då ska det grillas, kanske utgång, fira födelsedag, gå på loppis, plocka fler blåbär och kanske att det även blir cirkus.

En helg helt i min smak.

Nisse, jag och Nisses mor har idag plockat ett antal liter blåbär, vilket gör mig vääldigt lycklig eftersom blåbär  är bland det bästa som finns. Men absolut allra lyckligast är nog onekligen alla jäkla mygg som fanns där vi var. Mygg, mygg, mygg och åter jävla mygg.

När det var som värst kikade jag ner i handen som jag höll bunken i, och på den lilla yta av handflatan som fanns kvar satt fem mygg och sög. Dessutom fick jag feberfrossa mitt under utflykten, astmamedicinen slutade verka och hunden försökte äta upp mina bär.

Men vet ni vad det bästa av allt var?
Det var så otroligt mysigt, att trots myggjävlar, astmabesvär, feberfrossa och blåbärssnattande hundar var det så sjukt värt det. Nisses mor hade med sig fika också. OCH, framför allt - vi fick blåbär.

Nu bär det snart av mot Alnaryd för att plocka blåbär i massor!

Sen förhoppningsvis lite vaniljsglass på det. Mumma!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5577193.ab

Allvarligt, vad spelar det för roll vilken smak det var?

Jag har hittat den mest ljuvligt perfekta sistaminutenresan som jag bara MÅSTE MÅSTE MÅSTE ha! Finns bara åtta platser kvar på flyget och jag har panik. Och så sitter Nissefan och JOBBAR! Vad fan är det för stil?! Mitt i resepanik och begränsat utrymme på drömhotell i drömmiljö och så tänker han på JOBB?!

Jäkla fasoner.

Detta var aningens oplanerat. Senast igår sitter mamma och jag och säger hur skönt det är att  jag inte blivit sjuk någon gång under denna jobbperioden, något jag annars blir vecka 3 eller 4.

Och så kommer idag. Morgonen var helt okej, snuvig men det är jag alltid sådags. Sedan, ju längre in i dagen vi kom, blev det bara värre och värre och tillslut skickade chefen hem mig.

Har sovit sedan dess, gick upp nyss för att äta och har nu bytt sovplats. Mamma sa till mig att om det var något jag ville ha var det bara att ringa eller messa.

Målet är att vara tillbaka på jobbet imorgon, jag har inte råd att vara sjuk.

Nu ska mamma, pappa och jag till banken innan allsången börjar. Vi ska växla in min samling på nytillverkade enkronor och min samling tior. Kanske råkar svänga förbi Glassiären också.

Någon som vill våga sig på en gissning på hur mycket pengar det är?

Om jag ser "Åh, polly, vad gott"-reklamen en gång till åker TVn ut pronto.

De senaste tre gångerna jag bytt kläder på sjukhuset har jag fått blå tröjor, det innebär nio blåa på raken. Och jag måste faktiskt erkänna, redan andra gången tyckte jag de förlorade sin charm. Därför, tredje gången jag bytte nu senast, stod jag och hoppades på vita. Det fick jag inte.

Så idag, skulle jag byta igen. Jag fick vita. Två stycken, och jag blev nästan lika lycklig som första gången jag fick blå. Men bara nästan.

Skrämmande hur snabbt saker förlorar sin attraktionskraft.

Jag har ett problem. Ett stort gigantiskt enormt problem.
Jag har beslutsångest. STOR sådan.

http://www.elgiganten.se/product/foto-video/digital-videokamera/CAMILEOP10/toshiba-camileo-p10-videokamera

Ja eller Nej?

Satt precis och suttade på en jordgubbe och kände mig mäkta nyttig, då jag ätit såväl kiwi som äpple, blåbär och hallon under dagens gång.

Men så kommer jag på att visst ja, jag åt ju precis en halvliter glass.
And it was good.

En av mina stora kärlekar är numera Crash, näst efter Nisse då såklart. Denna lilla rävlikande figur har stulit mitt hjärta och svalt min kärlek med hull och hår och jag bävrar inför den dagen då spelet är över. Jag kommer gråta floder, blodflloder, direkt ifrån mitt krossade hjärta.

De senaste tre timmarna har Nisse och jag spenderat framför en co-opvaraint av Crash och knaprat kolakakor, kanelbullar, chips och dipp samt druckit te och limevatten. För en kvart sedan kom vi på att tvättstugetiden hade gått ut 45 minuter tidigare, och att kläderna legat i torktumlare och torkskåp i fyra timmar och femton minuter.

Detta känns inte riktigt hälsosamt.

Jag skulle göra mat medan Nisse fixade med  tvätten.

Gör korvstroganoff och ska hälla i paprikapulvret. Nisse har redan kommit upp och vi står och snackar. Jag öppnar locket till paprikapulvret och öser på samtidigt som jag tittar på Nisse. Tittar ner i maten och FAN! Jag har öst med den lockhalva som bara har ett enda stort gap, inga små gulliga hål som ger precis lagom med pulver, utan gapet och har täckt hela korvstroganoffen med paprikapulver som ett stort snötäcke.

Jäkla skit.

"Father Merrin: Having orgies including goats doesn't make them possessed, simply horny... and inventive."

Har fått 587 plink i rad i ett samspel med Nisse i Guitar Hero, och sitter nu och diggar Aqua. 

Idag har jag inhandlat mig 3/4 av ett Crash-spel, Nisse fick stå för den sista fjärdedelen. Sedan dess har jag suttit klistrad vid TVn och det enda jag hört från Nisse är "FAN vad skränig du är när du spelar".

Du kan skräna din skröna.

Så, igår blev det lite bloggtorka, men det var ingenting jag kunde hjälpa. Jag hade helt enkelt för mycket att göra. Och ÄNDÅ blev inte hälften av det jag tänkt göra gjort. That, by my definition, sucks.

Kvällen igår spenderades med Guitar Hero-spel med Nisse och hans syster.
Jag plinkar inte ens måttligt bra på på den lättaste nivån och blir lycklig när jag märker att jag lyckats hålla mig ifrån ett tabbe i 50 eller 100 plink.
Nisse plinkar på som en dåre på medel och klarar det äckligt bra, och jag känner hur jag blir mer och mer modfälld. Men så kommer hans syster.
Helt övermänskligt plinkar hon på på medel och träffar praktiskt taget vartenda plink. Över 400 träffar i rad och jag känner bara för att lägga mig och dra något gammalt unket över huvudet.
Vi spelar mot varandra, och varje gång jag ska vara med måste vi backa i inställningarna för att flytta över från medel till lätt. DET kära ni, är skam.

Min räddning kom i att jag spänt mig och koncentrerat mig för länge, samtidigt som jag då intensivglott på en TV vars bild bara snurrar i evigheters evigheter. Det resulterade nämligen i den mest fruktansvärda huvudvärk jag någonsin haft. Men jag slapp skämmas mer, slapp känna mig som den som sabbar. Tur i oturen.

Sen åker hans syster hem. Jag ligger utslagen med bultande huvudvärk och extremt trötta ögon i soffan, Nisse har börjat spela bilspel. Jag klarar knappt av att titta på TVn, allt bara går runt. Och så hör vi VROOOOOOM. Vi tittar på varandra och säger "Folle". En minut senare plingar det på dörren, och vi hade fått bingo och jackpot på samma gång. De ska spela spelet och snacka, men så råkar det ju vara så att jag med hela mitt trötta väsen upptar soffan. Så Nisse, tvåmetaren med lite ryggproblem till och från,  böjer sig ner och BÄR upp mig och lägger mig i sängen. Jag springer upp och borstar tänderna, sen tvärdäckar jag.

Nisse och Folle spelar till halv fyra, då kryper Nisse ner i sängen där jag legat, en meter från TVNn och jag har inte hört piss.

Nisse: Men Malin, jag måste åka nu.
Jag: Ja, jag med.
Nisse: ...
Jag: ...


Nisse sitter FORTFARANDE och putsar jäkla guitar hero gitarrer,
och jag ska vara hos Sanna om typ 52 sekunder.

Kom igen nu folket, så ointressant är jag inte.
Varje dag i fyra dagar har en tittare tappats, skärpning!

Igårkväll var vi hemma hos mig och spelade kort med mamsen och papsen. Efter ett tag blev jag supertrött, som sig bör när man varit uppe sedan halv sex och jobbat och haft sig. Detta visar sig genom att jag blir otroligt fnittrig, sådär irriterande fnittring som fjortonåringar bli när de står bredvid tuffa moppekillar med hjärnarna på sniskan. SÅÅ fnittrig. Typ.

Nisse: Jaha, nu börjar det. Nu kommer hon skratta, sen när vi kommer hem kommer hon gråta ett tag och sedan kommer hon somna som ett litet barn.

Nästan rätt kära du, men bara nästan. Igår grät jag inte!
Men slocknade som ett nyammat spädbarn, det gjorde jag.
And it was goood.

GulleNils som alltid är superduperDUPERnoga med att all disk ska diskas efter VARJE måltid varje gång jag sover här, men som efter varje natt jag sovit hemma har sparat ett litet berg som han vet att jag måste ta hand om för att kunna laga mat sen.

 Verkligen gullehan.

Verkligen.

Igår jobbade jag en kvart för lite, så jag tänkte att idag, IDAG, tar jag igen denna kvarten så jag slipper ligga på minus. Det hela slutade med att jag kom från jobbet med en kvart till godo. Det är ekvationer vi gillar!

Nu är det snart, handling, duschning och matlagning som gäller, ska bara sitta en liiiiten stund till. Jag är nämligen, för den extrema ovanligthetens skull, trött. Jag blir snart trött på att skriva att jag är trött. Men i och med att jag är så trött finns det knappt något annat att skriva om. Det hela är helt enkelt väldigt tröttande.

Hemkommen efter en allsångsafton med Sanna.

Bortsett från åldernojor, dissar och evigt evigt och åter evigt snack måste jag säg att det var trevligt. Och kvällens bästa var dock inte Jan Johansen, som man annars trodde, utan definitivt basisten i husbandet. Vilken stämma! Helt enkelt WOW

Nisse är en kiwi.

Just so you know.

Pappa, morbror och jag har precis vänt upp och ner på hela huset och hela bilen. Pappa hade nämligen lyckats tappa bort plånboken. Vi letade i varenda rum, sådär ytligt som man alltid gör i början. Sen började vi lyfta på saker. Sängplagg, kläder, dra ut lådor osv. Den är fortfarande borta.

Vi börjar kolla bilen. På säten, under säten och överallt. Ingen plånbok.

Nu börjar saker gå över styr. Vi kollar brevlådan, skafferiet, kylen, toaskåp och allt möjligt. Men icke, plånboken är fortfarande helt puts väck.

Vet ni vart den låg? I hans garderob. Han hade lagt den där när han skulle hämta en sak.
Min pappa är en väldigt smart pappa.

Efter att ha rullat 112 köttbullar igår var humöret och piggheten körda i botten. Sen ringer pappa och säger att han och mamma är utanför om två minuter. De hade packat en potion levergryta till mig. Jag blev L Y C K L I G.

Sedan var det biodags. Nisse har vägrat The Proposal i evigheters evigheter, men ikväll gick det. Och filmen var kanon för den delen, seseseseSE!

Så trött, så trött, så trött.

Blev en sen sänggång igår och hade dessutom svårt att sova. Nu sitter jag, sju timmars jobb, en evigt massa cyklande och fyra kiwisar senare och kämpar för att hålla ögonen öppna. Ikväll blir det bio, så jag tänker mig att vid fyra är det okej att ge upp och vila en stund. Nisse kommer vid hem och får jag sova en timme  blir det så mycket lättareför mig att hålla mig vaken genom filmen.

Så om 1 timme, 27 minuter och ett par sekunder säger jag: GOD NATT!

Första dagen på 10an gick helt kanon! Klart man har lite respekt för avdelningen och är lite på spänn, men utöver det var det inga svårigheter alls.

Det kom istället på vägen hem. En sådan satans motvind och ont i benen och ännu mer motvind och FANIHELVETEVADARGJAGBLEV.  Cykelns lägsta växel på raksträcka kändes som högsta i uppförsbacke med betongblock släpandes efter. Fick ett sådant psykbryt att jag var millimeter ifrån att slänga cykeln i havet, var bara ren snålhet som hindrade mig då cyklar inte är billiga.

För varje tramptag kunde jag känna irritationen öka, och tillslut kom magkatarren.
Mina nerver pallar inte motvind.

Mysko natt, fruktansvärt mysko natt.

Nu har jag legat vaken i en timme eftersom mina föräldrar leker psykhus med en hammare precis ovanför min säng. Funderar på om det inte vore dags att få på sig lite kläder och pallra sig upp och få i sig lite frukost.

Sen spela Wii, idag ska jag spela Wii.

Och när natten kommer är hon ensam.
Övergiven i ett omslutande mörker.
"Tillit är för dårar" - måtte hon bli en åter.

Igår var det tänkt att vi skulle spela Guitar Hero. Istället blev det grillning, musik och trevligt umgänge på Saltö mellan nio och två. Min kusin visade upp sin lysande musikkännedom när Volbeat började spelas.

Jag: Jag har sett dessa live.
Cina: Jaså? Jag är inte avundsjuk.
Jag: Det är du visst, egentligen. Vet du vilka det är?
Cina: Nej, men det är väl typ Winnerbäck?

Vi kommer hem från en handling och plockar in alllt i kyl, frys och skåp.
Ett plåster fastnar under min ena fot.

Jag: Men Nils för fan.
Nisse: Va?
Jag: Titta! (visar foten)
Nisse: Var fan fick du tag i det?
Jag: På golvet!
Nisse: Jag har fan inte gått på golvet?!

Veckans i särklass bästa dag är numera fredag.

Vill ni veta varför? Eftermiddagsvilan.
På fredagar när man kommer hem som ett vandrande lik efter en vecka fylld av väckarklockor som står på halv sex och sju timmars arbete (80%, I know) dagarna i ända så är det så ofattbart ljuvligt att veta att man FÅR lägga sig i sängen och sova. Det gör ingenting, för dagen efter är det ingen klocka som tjuter och hånar ens trötthet om morgonen. Det är inget jobb att gå till. Dessutom nästan MÅSTE jag sova fredagar för att orka med att vara social på kvällen, och det vill man ju. Klart man vill det.

Så, vågar ni gissa vad jag ska göra nu?
Mhm, S O V A min allra ljuvligaste sömn och drömma
de mest underbara drömmar om världar utan klockor och pengahysteri.

Mitt i ett parti skitgubbe kom Nisse och förstörde statistiken i spelet (min bordshalva gick oslagen medan mammas och pappas hade fått alla förluster). Nisse blev en dubbelärke och jämnade ut allt jag kämpat för.

Nu har vi precis kommit hem från en välbehövlig promenad.

Underligt hur ett sådant besök kan vända ett pisshumör
som hängt i hela dagen till solskenshumör på två sekunder.

Tuffis får trösta mig idag, och bortsett från en täppt näsa gör hon ett attans bra jobb.

Beslutet om huruvida jag ska ha ring eller stav i tragus är inte längre mitt.

Efter en oplanerad och extremt klumpig smäll igår började det blöda och blev svullet. Idag var jag inne på people och fick den längsta staven de hade, de tog bort min älskade stackars ring.

Denna gången ska det läka ordentligt, tänker inte ha ring igen förrän bortåt februari-mars. Fram till dess får jag roa mig med att byta smycke på staven. Örat känns redan mycket lättare, och det är skönt med en lång stav med. Min förstagångsstav var för kort, så det spände hela tiden.

I övrigt har jag en pissdag idag, och tänker därför nu sätta mig i soffan med toblerone, lägga på mig lite fläsk och glo TV i all min ensamma eländighet. Hatar dessa dagarna

Var har alla mina fina kommentarer jag fick förut tagit vägen?

Såhär bra går det för Nisse och mig när vi vill se spontanbio.

Nisse: Vad ska vi se?
Jag: Terminator?
Nisse: Okej!

Kommer till den milalånga kön och ställer oss. Får efter ett tag fatt i en biosedel. Jag upptäcker att den slutat gå, och får panik. Snart är vi framme i kassan och Nissefan står och babblar och babblar och babblar och ett evigt jäkla babbel i telefonen. Vi går ur kön när jag efter mycket om och men fått honom att fatta att filmen inte går. Snackar filmer, han vägrar fortfarande The proposal.

Nisse: Baksmällan då?
Jag: Okej!

Nisse: Hej, finns det platser kvar till Baksmällan?
Kasssörska: Ja, men bara en.
Jag: Jaha, vad gör vi nu då?
Nisse: The proposal då?
Kassörska: Den går inte nu.

Hepp, skit i det då för fan. Gick till Spar och handlade godis. Nu sitter jag uppe långt över sängdags och ska se på film om tio minuter bara därför att.

Och som vanligt när jag är trött åker sockret fram. Har ätit en halv nougat, två rader Marabou och nu gått på sorbetglassen. Ska bara kika vad som finns på TV också så blir eftermiddagen nog kalas.

På väg hem från jobbet var jag så trött att jag höll på att dra avigt. För varje tramptag jag tog på cykeln kunde jag höra mina ben förtvivlat skrika "NEEEJ SLUTA VI VILL AV".

Jag är så försvinnande trött att det är sinnessjukt. Och örat har börjat svida.

Jäkla skit

Var hemma och gav alla små underbara kräk mat, kärlek och utevistelse.
Mös i evigheter med denna lilla damen som annars bara vill mysa när det
passar henne. Någon mer än jag som tänker på Gullefjunlåten när ni
ser denna bilden?

De som säger att lugna morgonar tillför harmoni och balans i vardagen kan gå och dra något gammalt över huvudet.

Idag var jag uppe betydligt tidigare än behövligt eftersom vi var djur- och husvakter och sov hos mig. Hundarna måste ju få kissa och allt sånt där.  Och i och med att jag är en tidspessimist hade jag på tok för mycket tid över när allt var fixat och klart.  Halv sex kommer jag på att om jag cyklar då kommer jag vara vid jobbet en sisådär tjugo-kvart i sex, vilket gör att jag får gå hem tjugo-kvart i ett, vilket i sig är alldeles ypperligt passande eftersom jag har tvättstugan vid ett.

Sticker ut, sätter mig på cykeln och så bär det av. Vid gamla ishallen kommer jag på att "FAAAAAAN, maten ligger i kylen!". Bara till att vända och vara glad.

Hemma och hämtar maten och ger mig återigen av. Vid Lindesnäs känner jag att "Var FAAAAAAN är mina nycklar?!" Bara till att vända och vara glad. De hade hoppat ur fickan lite längre bak och jag är evigt tacksam att de låg kvar på marken.

Tänker att nu kan väl inget mer hända mig. Kommer i nerförsbacken vid Annebo och cyklar rätt in i en knottfarm och en jäkla rackare slinker ner i halsen på mig, för högt upp för att sväljas men för långt ner för att få upp. Känner hur den rör sig och jag hostar och klöks och ögonen tåras och det enda jag tänker är "FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN". Lyckas åtminstone hålla mig kvar på cykeln, om än ostadigt.

Kommer till jobbet tio minuter över sex och spyr ut alla hemskheter över en ordinarie. Därefter känns det lite bättre, avreagering är alltid bra. Går till mitt område och ska städa tredje eller fjärde rummet. Böjer mig ner för att hämta papperskorgen och PANG. Drar pannan rakt in i ett hörn på en stor ful trähylla som hänger ovanför. AJSOMFANOCHÄNDAINIJÄVLAHELVETEVADONTDETGÖR!!

Och det säger jag då er: en grej till, EN grej till, som går riktigt fel idag och jag lägger mig i ett hörn och gråter.

Lugna morgonar ger inget annat än stress och ren otur.

Jag var färdigläkt och fick min ring. Den kommer lägga sig allt eftersom svullnaden går ner.
Det som stör mig nu och som är så typiskt mig så det bara sjunger om det är att jag inte vet om jag blev nöjd eller om jag verkligen vill ha en ring längre. Blir tokig på mig själv.

Ska ge det en månad och se om jag blir nöjd, vissa saker ska man vänja sig vid helt enkelt.
Vad tycker ni?

Imorse började som vilken morgon som helst. Tills jag borstade tänderna, då stannade hjärtat för en sekund eller sju. Smycket till min traguspiercing var borta, staven sitter i men var i HELVETE är mitt smycke?!

Slet upp stackars magsjuka Nisse ur sängen och började rota runt bland kuddar och täcken, men ICKE. Det fanns inte där, helt borta och puts väck.

Hann inte leta mer pga jobb och annat onödigt, så fick gå med bara staven hela dagen. Och paranoid som jag är har jag pillat mig i örat varannan sekund för att dubbelkolla så den verkligen sitter kvar. "Ja, den sitter där. Eller gjorde den det? Ja, sluta nu. Måste känna igen. Tänk om den har ramlat nu? Är den kvar? Den är väl där? ELLER?!"

Nu är jag hemma, och staven sitter fortfarande kvar. Vill dock inte veta hur mycket bakterier jag pillat dit med mina städarhänder under dagen. Ska till people snarast och få ett nytt smycke ditsatt. Förhoppningsvis en ring?

Nisse smet iväg från mig och min förkyldning i lördags.
Igår kom straffet - hans första ordentliga maginfluensa.

Pefekt läge för payback, eller hur?
Men vad gör jag? Åker till honom och pysslar om.
Dum man är ibland.

Jag är förkyld och ynklig som få. Men VAR är alla som ska pyssla om mig?

Jo, det ska jag ta och tala om för er:  de handlar eller gymmar/är på väg till Tosia.
Det är fina prioriteringar när jag ligger döende på soffan, helfina.

En vanlig lördag eller en seglördag? Seglördag.

En förkyldning från helvetet har åkt på mig, vilket medför humörsvängningar efter mående, huvudvärk, seg och ömmande kropp samt extrem nästäppa.

Jag har inte tid eller ork att vara sjuk, gör mig frisk!

Idag efter jobbet körde vi på storgrillning på nya gasolgrillen. Därefter blev det vilodags för mig och mamma och sen en sväng till Tosiga Bonnadagen. Marknader är storfavoriter hos mig, och speciellt tivolidelen. Gjorde säkert av med 100 kronor på gosedjursklor och chokladhjul. Gick dock hem tomhänt.

Hemkomna var vi runt halvtiotiden. Sedan dess har vi spelat Skitgubbe och Plump.
Underbara slöfredag!

Just det!

Jag cyklar till jobbet varje morgon. När jag sover hemma så är sadeln ALLTID dygnsur av dagg och annat päckel. Jag har bråttom som fan och det slutar altid med att jag torkar det värsta med tröjärmen och sedan sätter mig på fukten som ligger kvar.

Imorse tänkte jag lite längre. Jag tog med mig mitt ulliga gulliga sadelskydd att sitta på. Kommer ut, nöjd över min klokhet och ser cykeln TORR.

Snacka om snopet

Jag har riktigt höga matlagningsskills. Enorma, ni skulle bara veta.

De är till och med så bra att jag inte ens kan fixa havregrynsgröt i micron på jobbet. Istället tackade jag gudarna flera gånger om för att jag var tidig till frukosten och var ensam på plats när micron sakta fylldes av det som skulle blivit min frukost.

Fick mig en stegräknare av mor min!
Ska bli kul att se hur långt jag egentligen går om dagarna på sjukhuset.

Nu kollar jag på Gordon Ramsey och bara latar. Lovely

Efter maten dricker mina föräldrar alltid kaffe, ALLTID. Och jag blir varje gång lite småirriterad över att de inte frågar om jag vill ha te eller något sådant, så vi kan fika tillsammans.

Så idag skrek jag till pappa att sätta igång tevatten till mig när han kokade kaffe. Det gjorde han, jag hällde upp och satte mig framför tvn.

Detta hände för lite mer än en halvtimma sedan. Teet har stått orört fram till nu när jag kom på att jag hade det. Kanske inte är så konstigt att de inte frågar mig ändå?

Snuvig näsa och kliande ögon? Pollenallergi?
Jag ska inte ha min förrän i augusti? Vad gör den här allaredan?

Kanske är mer än äggallergin som växer, vilket iofs är väldigt olämpligt
eftersom medicinen ska tas INNAN symtom uppkommer.

Tog mig precis in på p3s hemsida. Efter tre veckor har jag ganska klara bilder över hur jag tycker personerna på Morgonpasset, Hallå P3 och Brunchrapporten ser ut. Trodde jag.

Det ska jag ALDRIG göra om. Hur Claudia såg ut visste jag sedan innan, men resten?
Kom igen, rösten måste väl matcha utseendet på något sätt?

Resten av kvällen ska jag ägna åt att radera bilderna jag precis såg ur mitt huvud och lägga tillbaka mina gamla finfina och perfekt matchande huvudbilder igen. Måtte jag hinna innan morgondagen. Kan ju inte gå där och veta hur de ser ut på riktigt, huga!

Okej, nu gör vi såhär:

Alla som vill att jag ska rösta, gå in på sidor, öka besökarstatus, kommentera speciella inlägg osv: NEJ!

Har precis fixat datorn bluetoothfunktion! SJÄLV!
Sug på den ni.

Sitter och gosar med Tuffis i soffan, helmys.

Igår hade jag bestämt mig, jag skulle INTE somna den kvällen. Av någon übersmart anledning tänker jag att en flm håller mig vaken. Nisse och jag tar igång en och tio minuter senare sover jag som ett spädbarn.

När filmen slutade vaknade jag och då var det dags att åka till Sibbamåla till Nisses fars stuga. Blev bärätning, promenad, korvgrillning och (till min stora förtjusning) kortspel. Vi spelade Plump i två timmar, något som i vanliga fall borde ge mig mardrömmar då jag är en dålig förlorare och ALLTID förlorat i det. Men igår hade jag korten på min sida och kickade ass med varenda motståndare!



Notera min överlägsna vinst och även Peters teckningsskills!

Idag var jag på stan med CarroBarro och köpte mig en ny almanacka till nästa läsår. Har nu spenderat en timme på ett ungefär med att fixa framsida, skriva in födelsedagar, markera namnsdagar och skriva in redan inplanerade grejer.

Det värsta med det hela är att jag älskar att göra sådana saker. Att ordna, fixa och pula med småsaker som mest liknas vid terapiarbeten. Trots detta är jag världens mest oordningssamma människa, fin kombination det.

Det som egentligen är ännu värre är att man kommer på hur snabbt allt har gått.
Tuffis blir sju år i år. Jag minns ännu dagen vi hämtade henne lika klar som om den vore igår.

Ännu en gång dog min mp3, denna gången direkt efter frukost.

Någon gång mellan frukost och lunch såg jag en annan sommarvikarie som lyckligt strosade runt med sin mp3 tryggt i örat. Jag fick kväva en impuls att springa fram, dra pluggen ur örat på honom, slänga den på marken, stampa på den och ilsket skrika "FÅR INTE JAG FÅR INTE DU!!"

Igårnatt var ingen bra natt.

Nisse pös iväg till Folle. "Jag kommer väl runt tio-tiden, han ska ändå jobba imorn."
Kanoners tänkte jag och efter några minuter gick  jag och la mig.

Jag vaknade vid tolv, ingen Nisse.
"Äh, blev väl lite längre då, han är säkert påväg"

Jag sov oroligt och vaknade igen vid ett, fortfarande ingen Nisse.
Ringde och frågade vart katten han höll hus.
"Ah, det blev lite längre, jag kommer snart"
Okej tänkte jag och vände på mig.

Halv tre vaknar jag igen, FORTFARANDE ingen Nisse.
Ringer och frågar vad fan han håller på med.
"Jag skulle bara ta en korv?"

Han är hemma kvart i tre, jag är vaken, orolig och irriterad som aldrig förr.
Han gosar lite och pratar med mig. Sen somnar han.

Jag ligger vaken.

Och vi säger TACK SOM FAN för en kanonfest och en kanonkväll!

Igår lovade Nils mig att om det blev fint väder skulle vi direkt till stranden.

En dag full av besvikelser.

Höjdpunkten var ändå att komma hem och bli lite ompysslad.
Imorgon är det en ny dag, någon som vill med till stranden om vädret blir bra?

Förföljd av kärleken

För ett par dagar sedan ringde jag till People och snackade om min piercing, när jag kunde byta smycke och lite så. Jag fick då höra att jag kan byta precis när jag vill eftersom jag haft den tillräckligt länge.

Mitt mål har alltid varit att ha en ring.
Detta avrådde de mig starkt ifrån - besvikelse 1

Jag skulle byta smycke idag, lånade bilen, fick Nisse från jobbet osv.
Jag var inte färdigläkt utan började blöda och fick gå hem med samma gamla - besvikelse 2

JAG VILL HA MIN RING!!

Nisse:  AAH AAH, klia mig på ryggen!
Jag: Haha, kliklikli
Nisse: Nej, KLIA!

Jag kliar

Nisse: AAAAAAAAAAAAAAAAJ!!! Min solbränna!!!

Nisse och jag ligger i soffan och bara alllmänt slösnackar.
Han ligger på mitt bröst och gång på gång tittar han upp mot mig.

Jag: SLUTA!!
Nisse: Vad?
Jag: Sluta titta uppåt!
Nisse: Vadå?
Jag: Du nyper mig med strecken du får i pannan
Nisse: Hahah, MONSTERRYNKOR!!

Första juli, och återigen kommer paniken över att jag inte hinner med året. Månaderna rusar förbi och det känns som att det var nyår igår. Är det så här det är att bli gammal? Kan man inte pausa? Eller leva lite i slomo? Please?

Hela dagen idag har jag spenderat med att städa. Städa dass, undersökningsrum, väntrum, kontor, omklädningsrum, utemöbler, kulvertar, kanter och det ena med det tredje. Då finns det få saker som är mer lockande än hem, fixa en flaska iskallt vatten och sen dra ner till Saltö. Idag passar det dessutom perfekt i och med vädret och att himlen faktiskt inte alls är fylld av äckelgrå regnmoln och åska som den skulle vara.

Men nejnej, min kära pojkvän bokade tvättstugan åt mig tills jag kom hem. Gullehan.

Dessutom har vi sedan tidigare bestämt att vi skulle ha en städdag idag. Så inte nog med att hela dagen har gått åt att städa skit, nu ska man komma hem och tvätta, skrubba dass, rengöra dusch, diska disk, damma lägenheten och dammsuga och torka golven.

OCH INTE NOG MED DET!
Vi har lovat Nisses mor att sköta gräsmattan och blomvattning idag.

Jag vill bada?