Nu är jag nervös. Sanna och jag gick på en klipprådgivning idag och imorgon ska jag boka tid.

Det kommer bli en sån sjuk jävla förändring och jag är riktigt kräknervös.
Hoppas det blir bra, hoppas, hoppas, hoppas.

Igår hade Nisse och jag krig.

Det hela började när Nisse skulle slänga ett par tandkrämstuber. Han stod och skulle mosa ihop dom för att sedan slänga dom när han upptäckte att det fanns lite kvar. SLIURSCH så kletade han det på mig där jag satt i soffan.

Jag torkade lugnt bort det medan Nisse asgarvade. Han gick för att borsta tänderna och jag tog min vattenflaska, fyllde den i köket, öppnade toadörren där Nisse stod intet ont anande och borstade tänderna och SPLOSCH.

Det slutade med att Nisse fick torka hela lägenheten på vatten.
Vi har rätt kul.

Tentan är färdig och jag trodde inte att humöret kunde dala.
Tur att man har "kompisar" som rättar till det hela.'

Sista gången jag ställer upp för er, gör er icke besvär att ringa mig mer.
Jag har inte tid.

Jag köpte Tuffis medicin innan idag, levermedicinen jag trodde skulle vara droppar att ha i hennes vattenskål.

Det visade sig istället vara en kletig gegga som ska rakt in i hennes mun med hjälp av en spruta utan kanyl. Hur glad tror ni Tuffis är på mig nu?

Kanske dags att börja fundera på att hitta ett nytt ställe för utemat? Eller åtminstone skära ner på konsumtionen av det?

Gick förbi en av personalen där när jag handlade mat nyss, han hälsade. Supertrevligt och jag blev riktigt glad och så, men liite pinsamt är det när dom känner igen en så väl.

Nu har tandläkaren skrapat klart mina tänder, inga problem allt i toppskick och nästa kallelse och 18 månader. 435 spänn för att höra allt allt är bra, utsugare.

Tentan ligger just nu och väntar på mig, dags att sätta igång! Tänk om jag blir klar idag?
Isåfall kan dagen knappt bli bättre än såhär!

För första gången i mitt liv lyckades jag fläta mitt eget hår idag (nåde den som säger att den inte är fin), dessutom har jag min nya övermysiga olle på mig. Bortser man från stopplysena i pannan så känner jag mig till och med lite söt!

Idag kom jag igång med löpningen. Lycka, lycka och lycka!

Körde Nisse till jobbet vid åtta och sen ut och springa i den femgradiga höstmorgonen och allt var så äckligt perfekt. Det kändes inte på riktigt. Och det bästa av allt; jag klarade hela rundan. Första gången jag springer på över fyra månader. MED OTRÄNAD ASTMA!

Visst, den kändes efter halva rundan, men när den var som värst sprang jag tio meter och halsen var som ett sugrör. Men även att den nu kändes var det inte alls lika jobbigt, jag fick ändå luft.

Fan vad lycklig jag är.
Nästan så att jag blev pepp på en dag med dyra tandläkarbesök, tentaplugg och medicinköp.
Men bara nästan.

Jag ber Nisse berätta vad han vill ha i korvstroganoffen idag. Det går sådär. Vi kan se detta som en lektion i hur man INTE ska göra när man diskuterar mat.

^   Malin säger:
hahaha :P du är så jävla hjälpsam så det är ju bara inte klokt
nils säger:
haha men vad ska jag säga då  :P
^   Malin säger:
vad du vill ha i korvstroganoffen hjärtat :D det är bara det jag begär
nils säger:
vi har ingen turkisk yoggi
^   Malin säger:
Jag tar grädden så inte den blir gammal (:
nils säger:
men vi har grädde!
nils säger:
grädde grädde gärdde!! !
^   Malin säger:
hahahahha, då tar jag bara en jävla massa grädde xD
nils säger:
dig? ;)
^   Malin säger:
Jag kommer ju få brännskador  :O
nils säger:
haha
nils säger:
nene
^   Malin säger:
mjaaa, för din skull då  men då måste vi köpa en större gryta :P
^   Malin säger:
eller typ ett badkar
^   Malin säger:
köp badkar :D
^   Malin säger:
badkarbadkarbadkarbadkarbadkarbadkarbadkarbadkarbadkarbadkarbadkar  ;)
nils säger:
haha och sätta var?  
nils  säger:
balkongen?

Nisse brukar periodvis gnälla om att vi inte gör lika mycket hemma hos honom, sysslovis. Jag påpekar då att jag är den som oftast diskar och den som oftast tvättar, medan han städar. Då vill han istället påstå att han och jag diskar lika mycket och att han tar över tvätten från mig när han kommer från jobbet. Uppdelningen blir alltså procentuellt 16-84, på ett ungefär. Detta skulle jag aldrig i mitt liv klaga på, speciellt inte eftersom mina procent alltså hade blivit sexton. Problemet är bara att jag inte håller med utan tycker att jag drar mitt strå till stacken.

Så, för att jämna ut procenten en aning, har jag idag diskat, bäddat, dammat, rentorkat, ställt undan och plockat ihop det jag vet var det ska vara och som jag vet att jag får pilla på. Kvar har jag dammsugningen. Jag HATAR att  dammsuga. Vi får se om det blir av.

Bör också nämnas att klockan inte ens är tio OCH att jag har dundrande huvudvärk och täppt näsa.

Idag var tanken att skippa föreläsningen och vara hemma "sjuk". Vad händer?

Jo, som alltid straffar synden sig själv och jag vaknar upp sjuk. Passligt.

Sanna och jag bakar. Eftersom båda är äggallergiker och båda ville prova något nytt letade vi recept och hittade Zebrakakor som vi tyckte såg skitläckra ut.

Såhär skulle de se ut



Såhär blev dom


Mästerbagarna ska nu gå över till att göra chokladkaka, wish us luck

Igår var det tänkt att Nisse och jag skulle mysa och lyxa till det. Vi skulle ut och äta god mat på en restaurang, hitta på något mysigt efteråt och kanske hälsa på Folle och hans festgäng samt eventuellt avsluta med en öl/cider ute.

Såhär blev det:

Maten. Vi gick runt halva stan, tittade på Mirage, Toscana, Nivå, Bistro Java, Sorento osv. Vi hamnade på Michel's.  Och vet ni vad det värsta var? Det var GOTT!

Efteråt spelade vi biljard, jag borde vunnit men Nisse har någon supermentalpower och sabbade alla mina stötar. Alltså vann han. Men egentligen jag. Egentligen.

Därefter gick vi hem till Folle där jag blev helt förälskad i Fisen, nytillskottet.

Och slutligen gick vi hem till Nisse där jag däckade i soffan trots att han tjatat på mig en halvtimma om att lägga mig i sängen.

Var en bra kväll, en riktigt bra och välbehövlig kväll.

Tittade, efter en kommentar från pappa om att bloggen börjar bli tunn, igenom vad jag skrivit på sistone.

Igår skrev jag att tentan gick "överskämt" bra. Överskämt?
Oförskämt ska det givetvis stå.

Hemkommen från tenta, packning, handling och dessutom uppvaknad från eftermiddagsluren.

Det kändes som att tentan gick överskämt bra, men så hör man hur mycket andra skrev och framför allt VAD andra skrev och så blir man plötsligt inte så säker längre. Vi får se om tre veckor.

Nu ska Nisse och jag snart ut och äta, hitta på något mer och eventuellt kika stan en runda.

Mamma: Va e du :)?
Jag: Jag är hemma, försöker plugga men det går inte bra :/ Dudå?
Mamma: Jag är på väg till stan :)
Jag: Shoppa?
Mamma: Ja o sola. Varför kan du inte plugga?
Jag Känner  inte att jag orkar och så är jag fruktansvärt omotiverad.
Mamma: Vill du så kom in till stan de e mycket roligare att shoppa :):)

Carro säger:
Sluta gnäll ;p...alla mina tentor har varit på lördagar

Svar:
Jag har ALDRIG varit med om något så idiotiskt, och hoppas aldrig det händer igen. Okej för omtentor, men inte för schemalagda. Usch och fy på hela växjö!

Så nu är det fredag och jag slutade vid tio imorse.

MEN istället för att vara överlycklig för att ha helg sitter och jag pluggar inför en tenta som någon smart jäkel planerade in 9-14 en lördag. Happyhappy me

Just precis i detta nu ligger jag i sängen. Klockan är inte ens halv tio än, vilken känsla!

Alla skolböcker, anteckningar, uträkningar och förberedelser ligger slängda åt sidan, jag har duschat, jag har borstat tänderna, sagt godnatt till min kära mamma och ligger just nu och tittar på skitfilmen Click. OCH KLOCKAN ÄR INTE HALV TIO!

Åh, vad skönt detta var.

Alltså. Den där Calle Kristiansson. Jag fattar inte riktigt grejen? Alla är hysteriska och efter varje gång han "sjungit" finns det eloger överallt. Jag fattar inte?

Han kan ju allvarligt talat vara VEM SOM HELST. Han sticker inte ut, han är inte någon (i min mening förståss klart han ÄR någon). Tacka vet jag Mariette eller Clara eller Karolina (som jag missade, hur gick det för henne?!)

Sitter och tittar idol med mamma. Pluggstrejkar lite, orkar inte med mer matematikdidaktik trots att jag inte alls pluggat så som jag borde.

Känner mig inte det minsta orolig för denna tentan. Sen huruvida det beror på att jag känner mig säker på området eller om det har med att göra att jag inte längre orkar bry mig är en annan sak.

Sitter just nu hemma, pappa fixar mat och jag pluggar matematikdidaktik. Tentan är på lördag och igår gick hela dagen åt att bita på naglarna inför Tuffis veterinärbesök. På kvällen blev det inget gjort heller, av förklarliga skäl.

Så nu känns det som att det börjar bli dags att ta tag i matematiken. Problemet är bara att det ibland blir så fruktansvärt ointressant och orelevant. Kände nyss att det jag läste försvann lika snabbt som det gick in så nu har jag tagit en paus.

Har raggat vitaminer till Tuffis, bytt foder, köpt grönsaker, motionerat henne och gett henne färska hirshkolvar idag med. Hon måtte tro det är hennes födelsedag.

Veterinärbesöket gick inget vidare. Hon överlevde och näbben är kort, men veterinären upptäckte en leversjukdom och en tumör. Båda väldigt vanliga hos fåglar och speciellt hos nymfar.

Nu får vi ta det för vad det är och ta en sak i taget. Imorgon ska jag köpa B- och E-vitaminer, vi skulle fokusera på levern i första hand.

Jag orkar inte sånt här, inte nu och absolut inte med Tuffis.

Kan man bli annat än varm i hjärtat?

Nu tar jag emot en massa härligt underbara bilder från helgen i Kalmar. Kanske slänger upp ett par stycken sen, dom gör mig så varm om hjärtat

För kanske en och en halv timme sedan åkte jag från Nisses hem till mig. Hundarna skulle ut, fiskarna skulle ha mat och Tuffis skulle ha mat och motioneras.

ALLA djuren gav mig evil eyes.

Vi kan börja med fiskarna, för det var dem jag började med. Tänder upp akvariet och säger (jaa, jag pratar med fiskarna, don't judge me) "heeej firrarna, är ni hungriga?" och springer ut i köket. Jag hämtar diskusfodret och bryter dem i bitar som jag sen pluppar ner i akvariet. Vet ni vad fiskarna gör? Allihopa tränger ihop sig längst bak i akvariet, maten faller till botten och den stora malen flyger fram och tar två bitar. Fiskarna tittar på mig med en blick som säger "du väckte oss, du lät bjässen äta vår mat och du ska bort, försvinn".

Sen har vi hundarna. Dessa gamla småtjuriga varelser som inte visste om att det regnade när jag öppnade altandörrren och därför flög ut i vätan och det blöta gräset. När de upptäckte att det var blött vände de sig mot mig som stod torr i dörrröppningen och såg ut att tänka "du visste om detta, du är dum i huvudet och du ska få fan för det här".

Och så Tuffis. Min älskade lilla Tuffis som ska till tant veterinären idag och som gör mig sjuligt nervös eftersom 50% av alla jag pratat med om näbbslipning säger att hon kommer dö. Gör hon det vet jag inte vart jag tar vägen. Om den inte slipas kommer hon inte kunna äta och kommer gå den vägen ändå. Någon som vill chansa på att jag mår dåligt? Öppnade iaf buren och plockade ut henne och tänkte kela. När fingret är en halv centimeter från henne fräser hon åt mig och vänder sig om, bort från mig. Sen tittar hon på mig och nästan säger "gå iväg".

Ibland är det skönt att känna sig uppskattad.

Jag skrev precis ett långt argt mail till Bokus. Jag beställde en bok där för 22 dagar sedan som skulle komma max 14 dagar senare. Den är  FORTFARANDE inte här. Så jag mailade och skrev hur dålig deras service var och att jag borde få ersättning och att detta inte är acceptabelt och blablabla.

Och på tal om dålig service, två minuter senare får jag ett mail från dom:

Vissa människor vill man bara ta ett rejält nackgrepp på och möblera om lite i ansiktet. Men nej, det går inte. På grund av diverse beroendeställningar måste jag bita mig i tungan, hålla näven i schack och tyst räkna till tio. Och detta tio gånger om dagen. MINST.

Det bästa är dock att komma hem, flyga upp i Nisses famn och få gnälla hål i huvudet på honom och veta att han tycker om mig ändå. Och att veta att han är en vettig människa. Min vettiga människa i en värld av idioti och ovettighet.

Jag har en ny kärlek, sällan jag vet. Denna heter Rocky och är världens sötaste av sitt slag.

Efter tre timmar på stan, McDonalds, glass och x antal skrattanfall så ska nu TP påbörjas tillsammans med lite dricka och annat gott!

Kalmar kan vara trevligt.

Nu sitter jag hos Folle. Han lurade med mig hem till sig, även att tanken var att sitta hos mig och spela kort. Som straff ska han få hjälpa mig packa bilen till Sannas och min roadtripp imorgon. Det är ett straff som heter duga!

Igår körde jag och babysis till Citygross för att handla godis. Jag bad henne fundera ut hur man låste bildörren på vägen bort.

Emma: tjaa, man drar väl handtaget utåt?

Och folk säger att fåglar är otäcka. Dom har inte träffat min kelgris.

Jag har, sedan två eller tre dagar tillbaka, tjatat hål i huvudet på Nisse om en kebabtallrik. En kebabtallrik som inte varit annat än en dröm förrän idag.

Ibland är det bra att vara hemma.

Idag har jag en sådan dag att jag inte vill stiga ur sängen. Givetvis kommer dessa dagarna under skoldagar, så aldrig kan jag verkligen genomföra detta och se till vad jag behöver. Skolan börjar vid ett så jag kan ligga här och tycka synd om mig själv till elva.

Ibland blir jag bara så trött på allting.

Detta är inte min dag.

Idag överraskade jag både pappa och Nisse med blåbärspaj.


Inveg min nya form med pajbotten


Öste i blåbär och sockerblandning


och slutligen på med kanter och "galler", in i ugnen och done!

Jag var på stan med Sanna innan. Vi var på Carlings och tittade på tröjor. Jag har sedan tidigare spanat in en tröja där, som visade sig sitta ganska illa, plus att jag hittade en till nu med Sanna. Jag bestämde mig för att prova den.

Jag: Vad tycker du?
Sanna: HAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHA
Jag: Va?
Sanna: Du har ju en pingvinstjärt!

Halva dagen har gått, jag har läst in föreläsningen jag hoppade idag, jag har varit hos pappa och faktiskt lyckats hålla mig sysselsatt hela dagen.

Men jag kan bara inte förstå att Patrick Swayze är död. Det går inte in. Hur ska jag någonsin kunna kolla på Dirty Dancing, som för övrigt är tidernas bästa film, igen utan att tänka på det? Utan att börja gråta? Han måste finnas, han måste. Det är ett krav för att hålla drömmen om Johnny och Baby vid liv, och den drömmen måste finnas. Dom gav oss ett ideal och en enorm önskan om att gå uppleva det dom hade. Hur ska den bibehållas utan honom?

Jag kan filmen utantill, framlänges och baklänges. Jag kan varenda replik, koegrafin var dock någon för avancerad för mig, och varje gång jag ser filmen känns det som att hjärtat får den varmaste kram som går att få. Kroppen pirrar och jag blir lycklig.

Ska det försvinna nu?

Eller det här för del delen.
Eller detta

Något säger mig att det är något fel på vår värlld.

Detta är ingen nyhet man vill vakna till.

Nu ska jag egentligen sitta i en bil till Växjö. Istället ligger jag i sängen.
Känns som ett helt okej byte.

Magen kändes inte riktigt hundra idag, och eftersom det bara var föreläsning kände jag att jag hellre sitter hemma och läser in den än riskerar något större genom att åka till skolan.

Förhoppningsvis blir det fika idag, och träning om magen mår bättre. I övrigt ska jag bara ta det lugnt, väldigt lugnt, coollugnt. Jag vill det.

Jag bakade precis en äggfri chokladkaka för första gången och sitter och provsmakar då en reklam som gör mig osäker på om jag ska skratta eller gråta kommer på TVn.

3 har börjat med julreklam! JULREKLAM!  J-U-L-R-E-K-L-A-M ! !

Det är mitten på september, hur reagerar man?

Okej, nu får det vara bra. Detta är min nya kompis som råkade följa med mig hem från Helsingborg när Joe (en Nissan Micra) visade sig vara en total buff. Jag har FORTFARANDE inte kommit på vad det är för en. Jag är nämligen lite speciell på så vis att jag gärna vill ha ett NAMN till bilen, han/hon ska vara någon.

Först tänkte jag Bobby, men det känns inte som en sådan. Nisse tyckte Bella, men jag är fortfarande osäker. Det liksom klickar inte.

Hjälp mig nu, kom med förslag!


(psst, ser ni hur fint hon blänker och hur svart hon är på de mörka områderna? that's my work baby)

Mamma sitter vid datorn och läser

Mamma: JAHA! Nu tar de bort fyrverkeriet till 2010.
Jag: I stan?!
Mamma: Ja. Eller vänta. Hahah, nej. Det står ju Fiskeriverket.

Hemma efter en monsterstart i skolan och dålig nattsömn.

Dagens matematikseminarie var extremskämmigt. Matteläxan samlades in och skickades runt till andra för bedömning och vädering. En av mina uträknar krävde fyra andra studenter plus två univeristetslärare och ca 10 minuter för dem att förstå. Jag sa aldrig att det var min.

Nu blir det en Tuffistimme och sen plocka ihop prylar och pryttlar för att ta sig till staden. Funderar på träning ikväll men känner mig plötsligt väldigt omotiverad. Får se vad som händer.

Idag är jag väldigt tjurig, något som går ut väldigt mycket över Nils.

Han uppskattade inte riktigt detta och lämnade mig därför ensam hemma medan han gick till gymmet. Detta uppskattade dock inte jag och därför skulle jag hämnas genom att äta upp hans jäkla kiwis. Jag åt två och fick ont i magen.

Ännu en evil masterplan som inte funkar.

Efter IKEA och efter halva hygienomhändertagningen träffade jag Nisse för första gången idag sedan jag pös hemifrån vid halv nio. Sedan dess har jag försök ge honom en puss ca 30 gånger, plus minus några gånger.

Varenda gång har han vänt bort huvudet så jag pussat på kinden.

Vill ni veta varför?

Jag är snuvig, han är nojig.

Dagen idag har mestadels spenderats i Kalmar med mor och far. Blev en sväng in på New Yorker som gjorde mig en kofta rikare. Därefter lite smyckes- och djuraffärer och en glass.

Därefter blev det givetvis IKEA. Bakformar, ljus och cd-fodral blev fynden. Hade dock säkerligen kunnat spendera både en och en annan tusenlapp där om jag köpt allt jag ville ha. Alltid blir man sugen, IKEA är nästan lika farligt som Lagerhaus. Men bara nästan.

Sedan åkte vi hem och då tog jag och pappa ett allvarligt snack med min nya kompis om hygien. Så som han/hon såg ut så behövdes det. En mindre sminklektion också, och nu riktigt skiner det.

Spelade ett par vändor skitgubbe, Nisse och jag åkte in till stan och tog en sväng och tittade på alla gamla klassiker till bilar som stod på torget. Vilka pärlor det finns!

Sen gick vi hem, Nisse ringde Folle, tog kameran och pös iväg igen. Jag ligger i soffan och tycker bara att livet känns allmänt bra just nu.

Det är en härlig känsla.

Idag var dagen då jag skulle möta min babyblå dröm - Joe. Men som vanligt med blinddates visade han sig vara allt annat än han utgett sig för att vara. En stor fet fejk helt enkelt.

Istället fick jag med mig en annan rackare hem. En jag fortfarande håller på att lära känna och kanske till och med lära kan mig älska. En jag inte vet namnet på, trots att vi umgåtts i 3-4 timmar. Vi får se vad framtiden har att utvisa. Spännande är det.

Och nej, jag har inte glömt Nils, han kommer alltid vara min favorit.

Sanna och jag var och tittade på en lägenhet idag. Efter det kom Nisse hem till mig och vi fikade och spelade kort som vi alltid gör. I matrummet har vi ett akvarie med flera stora orangevita diskusar.

Nisse: Oj, vad blåa dom har blivit.
Jag: Jasså?
Pappa: Eh, jaha?
Nisse: Ja, de vita prickarna är så blåa.

Lagom kul att åka till skolan nu? Såhär dags är man inställd på ledighet eller hemstudie, inte "nu får jag äta lunch för om två minuter åker vi till skolan som börjar vid tre". Tre till fem, allvarligt vad är det för onödig tid? Hemma halv sju.

Muttermuttermutter..

Här har man gått och bestämt sig och förberett sig och ärligt talat nästan längtat lite tills idag då jag tänkte dra igång med löpningen igen. Och vad händer? DET REGNAR!

Dessutom lagom typiskt då det regnade som fan förra gången jag körde till Växjö också.

Underbart.

Vaknar upp stentäppt i näsan och dunderförkyld.
Vet dock inte om det handlar om en riktig förkyldning eller om det är för att Tuffis fick sova i mitt sovrum inatt? Might be that.

I vilket fall är det tur att vi bara går två timmar idag, känner mig trött på skoltilllvaron.

Vi har skaffat vakthund. MORR

Nisse håller på att få rejäl konkurrens av en charmknutte vid namn Joe. På fredag, när Joe och jag har en planerad date, får vi se exakt hur mycket Nisse behöver oroa sig. Men just nu ser det inte bra ut för lille Nils.

Still love him though.

Tuffis har inte mått så bra på sistone så idag drog jag igång Operation Må Bra här hemma. Det började med en shoppingtur som slutade på ca 180 kronor med må-bra-prylar för parakiter.

Nu jäklar ska det bli ändring på saker och ting.

För ett tag sedan fick jag en tandläkartidslapp. Där stod att jag skulle till en tandläkare vid namn "Chanutt". Min gamla heter Anna och är suverän så jag blev mäkta irriterad över detta och gick omkring och gnällde till allt och alla om att jag inte "vill till någon jävla Chanutt". Sedan visade det sig att tiden inte passade mig. Så idag ringde jag.

Jag: Hej, jag har fått en opassande tandläkartid och skulle vilja byta?
Receptionist: Okej, då vill jag ha ditt namn och veta vem du ska till?
Jag: Jag heter Malin Pettersson och jag ska till en som heter, nu ska vi se om jag kan uttala detta, tror att det står typ Chanutt kanske?
Receptionist: Eeh. Nej, det kan inte stämma, då vill jag ha ditt personnummer.
Jag: 881206..
Receptionist: Hmm, nu ska vi se. HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!
Jag: Va?
Receptionist: HAHAHA, ja jag vet inte vem som har stavat namnet på din lapp men du ska till en som heter CHARLOTTE.

Hoppsan på den.

Nisse: Titta, här är de 122 sidorna jag måste läsa.
Jag: Ikväll?!
Nisse: Nej, till igår.

Nisse skickade precis iväg mig, ynklig och dan, på tomatjakt och säger åt mig att handla på stället som ligger för nära för att åka bil men för långt bort för att gå och vara glad - jag fick vara sur.

På vägen dit såg jag denna svan som gjorde mig mäkta fundersam:


Nu mekade han/hon precis runt och kliade sig i sidan när jag tog bilden, men grejen är foten! Ser ni den? Den på ryggen? Jag vet att det ser ut som att den ska vara där och han/hon tvättar undertill men så var det inte. Den LÅG PÅ RYGGEN, den SATT DÄR. När svanen simmade omkring var benet på ryggen, när den dök för att äta var den på ryggen och när jag kom för nära för att ta bilden och svanen fräste åt mig VAR DEN PÅ RYGGEN! Vad svanen än gjorde var den på ryggen.

Jag kan inte sluta tänka på denna svan med detta ben.

När ingenting annat funkar: marsmallows och värmeljus.
Nisse tittar konstigt på mig.
Någon som har en aning om varför?

Just nu ligger jag superhormonell och så sörens godissugen i soffan och kikar Family Guy.

Om två minuter kommer jag ha ryckt upp varenda skåp, varenda lucka och varenda potentiell godisgömma i hela lägenheten. Sedan kommer jag sucka och gå tillbaka till soffan. Nisse kommer titta på mig och fråga om jag är godissugen. På det kommer jag snäsa ett ilsket ja till svar och han kommer fråga varför jag inte går och köper på Cityhallen. Jag kommer gnälla om att jag har ont och inte orkar, sucka igen och sedan lägga mig till rätta och så kommer det börja om.

Det är det som kallas hormonella rutiner.

Thessan frågar:
Maaaaalin :( Inte bra vännen!!!! Är det något man bara får sådär huxflux lr kan d vara stress relaterat osv??

Svar:
Jag hade slarvat något fruktansvärt med mat och dryck både lördagen och igår, vilket läkaren tror är en bidragande faktor. Men i och med att jag väldigt ofta har blodtrycksfall så har jag tydligen en "benägenhet att svimma", påstod dom. Att jag inte gjort det tidigare var tydligen bara ren och skär tur.

Så jag fick en tillsägelse om skärpning med mat och dryck framöver, samt så ska jag ta det lugnt när jag reser mig från sittande eller liggande ställning.

Ofta man tänker på sånt?

Igår var jag med om något av det läskigaste i mitt liv.

Det hela började med att Nisse och jag satt i soffan och slöglodde TV, pluggade och allt man vanligtvis gör en söndag. Efter ett tag vände jag mig mot honom och frågade om jag fick vara fräck nog att ta sista glassen, vilket jag fick.

Så jag reser mig upp, går till köket, tar en tallrik och så kommer det. Ett blodtrycksfall. Okej, det är inte det som är det läskiga, blodtrycksfall har jag flera varje dag. Men så när jag står där och försöker rida mig igenom skiten så känner jag helt plötsligt hur hela överkroppen börjar skaka och framför allt mina armar. De skakar okontrollerat och sen försvinner jag.

När jag vaknar igen sitter jag på golvet. Nisse kommer rusande mot mig och frågar vad som hände. Jag irrar med blicken i ren panik och frågar honom vad som hände och vad jag gör i köket. Jag kunde inte minnas någonting alls efter att jag satt i soffan.

Nisse får panik och springer fram och håller om mig, och då minns jag att jag skulle ha glass och att jag fick ett blodtrycksfall, men sen då? Hur fan kom jag ner på golvet och vad gjorde jag där? Började gråta i ren panik och kände sedan att det gjorde förskräckligt ont i bakhuvudet och det visade sig sedan att jag slagit i elementet på vägen ner.

Nisse tar mig till sängen och sen går han iväg och ringer sjukhusrådgivningen som i och med skakningarna säger att jag omedelbart ska till akuten. Under resan dit hinner jag tänka hundra saker; Hjärnskakning? Elipepsi? Hjärnskada? Nervskada?

Det visade sig vara en vanlig svimning, tydligen kan man ibland få sådana skakningar tillsmamans med sånt. De ville ha blodprover från mig och i och med min fruktansvärda sprutskräck tog det tre läkare och fyra stick innan min kropp gav dem vad de behövde. Under tiden skakade kroppen som besatt och jag grät som ett spädbarn.

Fick komma hem fyra timmar senare och fick höra från Nisse att det lät som att jag drog med mig halva köket när jag föll, ändå stod allt kvar på sin plats.

Jag är fruktanvsvärt lycklig att det inte gick värre än det gjorde. Huvudet är ömt, armvecken likaså samt baken, men hellre det än någott annat. Nu är det en ny dag och vi tar nya tag - mot skolan.

Just nu ligger Nisse bakis och sover i sängen och jag sitter i soffan och pluggar och förbereder veckan som kommer. Någon som vill gissa vilken dag det är? Söndag, vad annars.

Men det är faktiskt ganska mysigt. Det är en slags lugn acceptans om att detta är sista slödagen på veckan, att det är sista chansen att krama ur något vettigt ur helgen. Vi funderar på bio ikväll, men får se vad som händer.

Ännu en kväll där ingenting blir vad man tänkt sig.
Börjar bli jävligt trött på alla dessa eviga besvikelserna.

Jag och Nisse har precis haft en snärtfight. Han snärtades med en nytvättad strumpa och jag med ett par nytvättade trosor. Hur det hela började har jag ingen aning om, måste varit Nisses fel.

Mitt i fighten så trodde jag det var över men icke. Han plockade då upp ett örngott och fortsatte snärtas. Innan hade han slängt en liten handduk till mig så den fick bli mitt försvar.

Hur det hela slutade är dock glasklart: Efter en lång tröttsam dag fick jag ett av mina psykbryt där asgarvet övergår till storlipande och slutar med en enda gigantisk blandning av dessa. Nisse står med örngottet för munnen och asgarvar medan jag storbölar i soffan med en kudde som tillfällig tröst.

Jag älskar att vi inte är normala.

Hittills idag har jag:

- Varit i skolan
- Tvättat en omgång tvätt
- Renbäddat sängen
- Bakat pajdeg till tacopajen
- Ätit mellanmål
- Diskat
- Slängt tvätten i torktumlare och torkskåp
- Slängt in ännu en omgång tvätt i tvättmaskinerna
- Förberett ett skolarbete som ska vara inne om två veckor

Ooh, vad jag känner mig duktig. Och vet ni vad? Snart är det fredagsmys.

Snart har jag helg, det känns i kroppen när det är fullveckor.

Så två timmars skola, tre timmas.. något annat.. och sen har jag helg.

Har bestämt mig för att detta ska bli en bra helg. Så ska det bli.

Nisse kom och hämtade mig innan. Jag packade ihop mina saker och var beredd att gå.

Mamma: Har du mat och så till imorgon Fia?
Jag: Ja, jag har en drickyoggi.
Mamma: Men räcker det?
Jag: Ja, det är bara två timmar imorgon.
Mamma: Men.. Ska du inte ha något mer?
Jag: Nej.
Mamma: Men en frukt?
Jag: Ja, det kan jag väl ta.
Mamma: Äpple eller banan?
Jag: Jag kan ta ett äpple.
Mamma: OCH en banan.

Ibland flyger tröttheten på en som en örfil utan att man har en aning om varför. Idag är en sådan dag och jag ligger dessutom redan i sängen. Tittar förvisso på TV men skulle lika gärna kunna sova nu.

Detta har varit en skum dag på flera sätt. Skolan var skitskoj, men det var som att all energi tog slut där. Hemma har jag legat framför TVn eller datorn hela dagen. Har varken orkat eller varit motiverad till att göra någonting annat, vilket säkerligen också märkts på mitt humör.

Hoppas morgondagen blir bättre.

Idag hade vi vårt första seminarie, Sandra och jag var oerhört produktiva

Ännu en dag har gått, denna i princip lika fort som den igår.

Skolan går mig på nerverna. Eller nej, det stämmer faktiskt inte. Jag gillar skolan, föreläsningarna hittills har varit intressanta, precis som litteraturen, och jag tycker att jag lär mig. Däremot är det allt vad skolan medför som går mig på nerverna. Får göra som jag gjort hittills; andas och tänka på att det inte är lång tid kvar.

Även idag blev det träning, glömde dock inhalera innan. Eftersom det var ett styrkepass och inte så mycket konditionsträning klarade jag mig igenom passet hyfsat ändå. Var de två sista låtarna som blev jobbiga för halsen.

Nu hade jag tänkt plugga lite, läsa det sista inför veckan. Men kom på att om jag gör det nu så har jag ingenting att göra i bilen imorgon. Tror det blir slappt ikväll. Jag förtjänar det.