Vissa människor vill man bara ta ett rejält nackgrepp på och möblera om lite i ansiktet. Men nej, det går inte. På grund av diverse beroendeställningar måste jag bita mig i tungan, hålla näven i schack och tyst räkna till tio. Och detta tio gånger om dagen. MINST.

Det bästa är dock att komma hem, flyga upp i Nisses famn och få gnälla hål i huvudet på honom och veta att han tycker om mig ändå. Och att veta att han är en vettig människa. Min vettiga människa i en värld av idioti och ovettighet.