Ända sedan jag kom hem har jag haft en brinnande huvudvärk och varit orkeslöst rastlös. Alltså: Ingen ro att sitta still och VÄLDIGT uttråkad, men ingen ork att ta tag i saken eller göra något. Det kan vara världens sämsta kombination.

För att roa mig prövade jag Nisses tålamod ikväll igen, så vi har fightats lite. Hans axlar ömmar och min hand värker ännu mer, men mitt humör förbättrades och jag känner mig lugn. Det är som en drog.

Stackars lilla Nils, vilka grejer han får stå ut med egentligen. Fast han gillar det. Egentligen.