Tja, var ska vi börja? Från början kanske?

En helt vanlig morgon. Klockan ringde och jag såg Nils pilla på den. Mobilen alltså. Sträckte mig efter den för att snooza som jag alltid gör och sneglar på väggklockan. Där någonstans var det inte en helt vanlig morgon längre.

I panik rusar jag ur sängen. Klockan stod på 05.45, vilket är tiden så jag ska möta Jenny vid Scandic för att vi ska cykla till jobbet tillsammans. Ringde henne och förklarade läget. Möttes av ett "Har du försovit dig?" "Ja, som fan" "HAHAHAHAHAHAHAHA". Skönt att hon tog det så.

Gjorde mig iordning i rekordfat, tog maten och cyklade tills benen skrek. Kom bara knappa fem minuter sent, det kallar jag speed. Och trots min femminuters försening kom jag igång med städandet tio minuter snabbare än vanligt. Efter en stressig morgon tenderar allt gå i ultrarapid.

Därefter knallade dagen på ganska bra, men paniken låg under ytan konstant. Jag hatar att försova mig. Fast å andra sidan, rent tekniskt gjorde jag inte det eftersom jag enligt papprena har arbetstid från 6.45. Det sitter i huvudet. Som vanligt.

Jobbade klart till ett, en halvtimme senare än jag ska. Detta eftersom patienterna var ovanligt pratglada. Lite flextid. När jag slutat ringde mamma, och jag lyckades tappa mobilen i asfalten vilket ledde till ett smärre hjärtstillestånd på stackarn. Men uthållig som den är funkar den än.

Försökte sova, vilket var omöjligt av någon anledning. Sedan ringde mamma igen och sa att min favoritbebis bland kaninungarna "är i himmelriket". Hjärtat stannade en sekund eller två och hon märkte att jag  tänkte att hon dött. "NEJ, nejnej, hon är i himmelriket, alltså hon är såld och har det bra". Jäkla sätt att formulera sig. Men nu är Tuss såld, och det bästa är att hon såldes tillsammans med SnyggJöns. Känns bra. Kom till en gård med stora ytor. Så det ska vara.

Nu väntar jag på Nils. Vi ska hämta våra vattenskidor och sedan ska vi göra oss iordning för Östersjö. Hoppas på en fin kväll.