Imorse vaknade jag vid åtta och var klarvaken. Vände på mig och tittade på klockan en stund för att planera dagen. Nästa gång jag vaknade var klockan tjugo över nio. Lite irriterad satte jag mig upp i sängen med kuddarna som stöd och tänkte att jag ska INTE somna om igen. Nästa gång jag vaknade var hon halv elva.

Först hade jag vansinnigt dåligt samvete och var jättearg på mig själv över att halva dagen var borsta. Men sen kom jag på en sak. Jag har ingenting att passa. Ingenting som jag måste göra. Ingenitng planerat. Varför ska jag ha dåligt samvete? Det gör ingenting att det blev så en dag. Det är okej.

Fast egentligen är det inte det. Egentligen är jag jättearg. Skräp.