Vissa dagar tränar jag ju ganska sent, och då har jag alltid mitt överfallslarm med mig så jag har något att hålla i på vägen dit och hem. I torsdags var det en sådan dag.

Nisse och Folle mötte upp mig och jag hade mitt larm tryggt i handen. Nisse och jag följde Folle till Waynes och när vi skulle dela på oss skulle Folle få höra hur larmet lät. Jag backade och höll för öronen. Nisse drog sakta ur sprinten och..... tystnad.

Lampan funkade inte heller så vi tog det för batterislut och köpte nya. Fyra klockbatterier krävde den. Vi testade lampan och den funkade fint. Jag backade igen, höll för öronen och Nisse drog sakta ur sprinten och..... tystnad.

Då började vi bli lite griniga, här har jag gått och trott mig vara trygg med ett larm som inte ens funkat. Nisse ska maila tillverkaren så jag kan få ett nytt. Såhär får det inte vara.