Trots att jag hade tid till 13.30 idag fick jag gå 12.50. Och tror jag rätt berodde det inte på vänlighet.

Jag och min handledare hade ett samtal igår, där hon flera gånger bad mig säga om det är något jag vill prata om eller ta upp kring deras arbetssätt. Så jag kommenterade ett par händelser med extremt väl valda ord för att inte trampa på några tår och ändå få fram det jag ville ha sagt. Tror dock att min ordvägning var onödig, idag har det känts som att hon varit lite halvkinkig på mig.

Allra helst nu i slutet. 12.30 slänger hon en blick åt mitt håll, tittar bort igen och säger "Malin, du kan gå nu". Snällt, visst, men tonen var en helt annan än den varit tidigare i veckan. Jag frågade om hon var säker och svaret blev "Ja", utan en blick. Och nej, det var inte vid ett stressigt tillfälle.

Så då har jag ett val.

Antingen slickar jag seriös röv i en och en halv vecka till för att komma på den goda sidan igen, eller så struntar jag i det och inser att hon inte kan underkänna mig sålänge jag är närvarande och delaktig i verksamheten.

Jag struntar i det. Jag vet att jag har rätt.