En SÅNDÄR dag.

Idag har jag en SÅNDÄR dag ni vet. Där allt är fel, jag är fel, allt runt omkring är fel och egentligen är allt rätt men i mitt huvud bara fortsätter allt vara fel. En såndär dag då jag förstår Nils för att han flyr fältet och lämnar mig, jag hade nog gjort detsamma om det hade varit tvärtom.

Det värsta i kråksången är att jag har haft en bra dag, bortsett från mitt tvärtomhumör. Jag har jobbat och skrattat på riktigt samtidigt som jag inom mig har kokat. Det är en kombination som bara förstås av de som arbetar med barn. De håller på att lära känna mig som pedagog nu, testar gränser, testar lite till och bara för att se vad som händer så kör de ett eller tjugo varv till av samma sak. Det är rätt gjort av dem, det är ett tecken på sundhet - jag menar, vem fan är jag att där komma och säga vad som är rätt och fel när de inte ens känner mig eller mina värderingar? Men åh vad man tröttnar på sin egen röst. Tjatkärring, det är vad jag hade kallat mig om jag vore ett barn nu.

Efter jobbet hade jag flörtat till mig mammas tvättmaskin (hata lägenhetssystem med att boka, jag fick rota längst in i garderoben och såg ut som om jag vore hämtad från en 80-talsfilm med viiiiiiiiiida byxor). När jag ringde igår med min gulligaste röst sa hon att hon till och med kunde fixa tvätten, så allt jag behövde göra var att hiva in den. Snackade en sekund med fina pappsen också. Känner mig som en rutten dotter, har inte varit hemma på flera veckor och när jag väl kommer hem står jag i dörren, lastar in smutsig svettig äcklig tvätt och säger att jag måste rusa. Hemma hade jag norpat fyra timmars tvättid så jag hade sparat alla underkläder och träningskläder - det viktigaste då alltså.

Jag tog en sväng på stan också, planen var nya gymskor (får konstant ont av de jag har) och ett par träningsbrallor så mina tre slipper gå i högvarv mellan gym och tvättkorg (jag har tvättat för hand under tiden tvättkrisen varit.. och fuskat med att tvätta.. lite.. så äcklig är jag). Hem kom jag med en ny underbar tröja i en färg jag älskade och som Nils bestämde var "tja... okej..". Skulle haft ett ljuvligt lila nagellack med mig hem också, men det hade utgått.

Efter maten skulle vi sätta upp våra sänglampor, efter månader och månader av tjat från min sida. När allt var utmätt och vi skulle borra kom vi helt plötsligt på att ingen av oss gillade lamporna. "Men varför köpte vi dom då?" "Du sa att dom var fina, och så hittade vi inga andra så jag tog dom?" "Men jag sa bara att dom var okej för att jag trodde du gillade dem och för att jag inte ville glo på lampor längre" "Ska vi skita i det?" "Ja."

Därefter följde dagens lyckligaste timme - vi spelade badminton med fina vänner! Jag var i det förlorande laget samtliga matcher, men jag var nog också den med störst och mest ihållande leende så what the hell. Mina servar har blivit bra mycket bättre än sist dessutom.

Dum som jag var tyckte jag inte att detta var nog utan ville ner till gymet en stund efteråt. Skulle löpa, men skorna var kassa och återigen fick jag bevisat för mig varför jag är i desperat behov av nya träningsBHar. Ställde mig och körde lite armstyrka innan jag fick panik och ställde mig på bandet igen i ren protest. Vaderna skrek, brösten skrek, fotvalvet skrek och jag slutade när jag pissesur fick inse att det inte funkade. 

Nu blir det dusch och lite bokläsning. Hoppas på bättring i humörsväg imorgon, då klockan fan heller ringer 05.00 igen. 8.45 blir alldeles lagom om du frågar mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0