Igår tränade jag zumba för första gången på nära tre veckor. Behöver jag säga att jag var lycklig när jag kom hem? Nils skrattade åt mig när jag klev innanför dörren, dyngsur av svett och med ett leende som hade nått hela vägen runt om inte öronen hade varit ivägen. Och träningen känns idag, underbart att kliva ur sängen och känna hela kroppen ömma. Humöret är bättre, kroppen känns bättre, huvudet känns klarare, magen är fixad och det jag vill komma fram till är att träning ta mig fan löser allt.

För övrigt hade vi möhippa för fina Sandra i lördags. Hon blev utklädd, vi spelade minigolf, drog runt på stan och bad folk om äktenskapsråd, blåste glas och hade tävlingar framåt kvällen då vi mötte upp killarna efter deras svensexa. Det var en fantastiskt rolig upplevelse och nu ser jag fram emot bröllopet! 

Det ironiska var att jag mer eller mindre slutade blogga förra veckan eftersom jag var rädd för att försäga mig om och utifall att någon del av paret skulle läsa här och för att jag var så sjukt sugen på att berätta planerna. Det är väl lite så, man vill göra det man inte får.. Men efter lördagen så var jag inte sugen på att berätta längre, mitt konstiga huvud.