Känner mig halvt döende av trötthet. Lång jobbdag, många bollar i luften, lite tid och inget mat. Ingen bra kombination det där. Drog in potatis och morötter i ugnen, och i samma sekund fick jag en fefferoni av Nils och kände hur min Michel's-tarm skrek efter en kebabtallrik.

Men vem orkar engagera sig tillräckligt mycket för att ta sig det? Det är ju ändå 700 meter att gå. Lathög som jag är så fortsätter jag med potatisarna och ska sätta mig i soffan så fort de är klara. Sedan fortsätter planeringen inför midsommar på egen hand.