Jag har en konstig grej för mig. När Nils är hemma ligger jag gärna i soffan och gör ingenting, men så fort han är iväg får jag dille på att göra saker. Idag har jag jobbat, legat på stranden, ringt viktiga samtal, fixat med jobbet, förberett papper till jobbet, bakat två satser kanelbullar, duschat och återigen plockat lite i lägenheten (med betoning på lite). Planen var även att jag skulle tvättat fönstrena men eftersom min energi börjar tryta gör jag bara klart bullarna innan jag hoppar in i duschen och slutligen bäddar ner mig. 

Sista jobbdagen imorgon och sedan är jag arbetslös i 2,5 veckor. Har span på en resa som jag ska övertala Nils att åka med mig på. Annars ska jag bara leva livet och ha det bra! Det förtjänar jag faktiskt.

Lite tragiskt är det också att jag, efter fyra år på sjukhuset under alla ledigheter jag hade, faktiskt saknar att gå och städa. Speciellt saknar jag att städa på psykiatrin, vad säger det om mig egentligen?