I den tillvaro jag lever i nu finns inte utrymme för extra, inte utrymme för mer, inte utrymme för annat. Jag vill slå mig fri, leva eget och bo någon annanstans. Men det går inte, finns ingen rimlig möjlighet.

Så jag ler, går vidare och gör som jag blir tillsagd. Ibland brister det och då blir det som det blev igår. Det händer och det är mänskligt.

Nu ska jag städa, efter ett otal pikar och menande blickar.

Så får vi se sen vad dagen har att erbjuda.

Ett uns av lycka finns dock i snön, jag älskar den och den gör mig lugn och glad.