05.43
Mamma: Har du hört vem som är död?
Jag: Godmorgon! Nej, vem?
Mamma: Godmorgon. Michael Jackson.

En morgon som börjar med en sådan nyhet är ingen bra morgon. Jag äger inte en enda Jacksonskiva, har aldrig varit ett stort  fan och har mest tyckt allmänt illa om honom efter alla pedofilirykten. Ändå kom det som en stor chock, kändes som ett skrämmande skämt. Trots allt som talat emot mig och honom har jag minnen till hans låtar, och vissa är helt enkelt oundvikligt underbara.

Kändisar känns så ouppnåeliga på något sätt. Så perfekta, så oövervinnerliga och odödliga. När man sedan väl upptäcker att de är vanliga dödliga kommer det som en käftsmäll. En kraftig sådan. Som sagt hade jag ingen relation att tala om gentemot honom och hans låtar. Ändå har jag gått som i dvala, försjunken i tankar, hela dagen.

Det känns bara jävligt läskigt på något sätt.