Sprang förbi min gamla bästis på Maxi, den enda jag verkligen riktigt på djupet saknar. Alla har betytt, men ingen så som den första. Fick höra om hennes liv, träffa hennes nya lilla familj och bara snacka. Minnerna som nu kommer är otroliga, så vackra, fina och roliga. Jag ångrar bara att jag inte frågade om hennes nummer.

Typiskt mig.

Nu ska jag läsa om kompostering, sopsortering och avfall.
Tror inte koncentrationen kommer vara på topp nu, vill bara tillbaka