Eftersom jag inte fick någonting alls gjort i läxväg hemma hos Nisse åkte jag hem till mig. Detta tog mig en timme med min jävla otur och mitt farande hit och dit.

Väl hemma plockade jag ut Tuffis, gav henne päckelmedicinen och gick ner på rummet. Tänkte att Tuffis kunde få flyga runt och leka lite medan jag städade undan, vilket för den delen var väldigt välbehövligt.

Detta är jag mitt upp i just nu. Mitt i alltihop upptäckte jag att jag gick omkring och pratade för mig själv,  pratade om vad jag gjorde och vad jag kanske borda göra i rummet. När jag kom på det började jag fundera på hur friskt det var? Jag menar, gå omkring och snacka med sig själv som en och en annan psyksjuk?

Vet ni vad det värsta var?

När jag funderat på detta ett tag upptäckte jag att jag funderat högt. Jag hade gått omkring i rummet, och resonerat med mig själv hur friskt det egentligen var att gå omkring och snacka högt för sig själv, HÖGT. Jag hade alltså pratat med mig själv om hur friskt det egentligen är att prata med sig själv!

Detta känns inte riktigt bra.