Efter en rastlös dag av småplock lite varstans för att hålla kroppen igång bestämde jag mig för att springa en runda. Glömde inhalera innan, vilket jag kom på efter en kilometers jogg då halsen tjöt. Var hade jag inhalatorn? Hemma. Fick jag luft? Som genom ett sugrör. Panik? Ja. Lätt att göra avslappningsövningar.

Allt löste sig, jag lyckades koppla av och få tillbaka andningen så pass att jag kom hem i ett stycke. Fortsatte med avslappningsövningar hemma och det hela löste sig fint. När jag väl hade inhalatorn i närheten var det bara ett tryck över bröstet kvar.

Dagens lärdom: För fågelkvitter utan fåglar; låt en otränad astmatiker springa utan inhalator.