Åh vad jag just nu önskar att min syster var hemma.

Hon har en helt hysterisk obotlig skräck för poliser, som i mina ögon ofta varit ganska komisk.

Häromdagen kom två brev från Polismyndigheten hem till oss, ett till Emma och ett till mig. Detta gällde en undersökning om hur vi upplever vårt område och vilken tillit vi har till våra poliser. Jag fyllde i min och skickade iväg, men eftersom Emma numera är bosatt i Spanien, åtminstone för de kommande två månaderna, har hon inte kunnat fylla i sin.

Idag kom ett brev adresserat till henne.

Med stora feta bokstäver som skrev såväl polismyndigheten som PÅMINNELSE kunde jag se framför mig hur hennes panik hade vuxit sig större och större och gett mig dagens goda skratt. 

Om hon varit hemma vill säga.