Eftersom Nils ockuperade datorn igår efter träningen passar jag på att sätta mig här enda tiden jag VET att jag får ha den ifred - innan 8.00. Blir en liten morgonblogg om egentligen ingenting. Jag borde gå till bilen nu, den är säkert fryst och behöver skrapas. Men det blir ett problem om fem minuter.

Nu tänker jag sitta här och berätta att jag har träningsvärk. Och att jag älskar det. Och att jag minsann aldrig mer ska säga att något ska bli en vana och göras regelbundet, hur mycket jag än vill. Jag har upptäckt att såfort jag säger det upphör det att hända. Dagens stora insikt och klockan har inte ens tryckt sig förbi 7.30.

Och just det, igår fick jag säga till en pojke på skarpen eftersom han inte lyssnade. Svaret blev "Jag tycker du ska ta bussen och åka hem nu". När jag berättade att jag körde bil blev han jättelycklig och undrade vilken färg den har. Jag älskar barn.

Och på tal om det; time for work. (Mohaha, jag är inte på praktik, jag jobbar)