Zumban inledde dagen, likt hundra andra lördagar, men denna gången var speciell.

Efter zumban kommer ledaren fram till mig, klappar mig på axeln och säger:
"Ursäkta, jag måste få veta vad du heter?"
"Malin..?"
"Malin, har du dansat mycket förut?"
"Nej, inte ett steg" (glömde bort buggen för två sek)
"Det är så kul att se dig här, du har sådan teknik och glädje, du är verkligen superduktig"

AAAAAAAW!!! Min lördag är gjord, nu kan världen gå under bäst den vill - jag dör lycklig. (dock lyckligare om Nils varit här).