Jag har länge vetat att jag är en extremt ovass morgonmänniska. Jag är nollställd när klockan ringer, förstår inte vem, var eller vad jag själv är, än mindre vad det är för sabla oljud så tidigt på morgonen.

Imorse fick jag bekräftat att jag tydligen är en lika oskarp kvällsmänniska. På något sätt lyckades jag ställa klockan en timme för tidigt igår - och jag var helt säker på att jag gjorde rätt. Och inte förstod jag bättre när klockan ringde 05.00, trots att jag kunde sovit till 06, än att jag istället för att helt sonika ställa om den snoozade mig igenom en timme.

Att Nils inte ströp mig långsamt är bortom mitt förstånd.