Skickar en hälsning från soffan, där jag spenderar kvällen genom att göra så lite som möjligt. Låter även hälsa att allt är jävligt bra just nu (förlåt mina svordomar, ska skära ner så fort glädjerusen lagt sig).

Skrev sista tentan någonsin på lärarutbildningen idag. Känns jävligt fint.

För att fira tar vi mögelost, räkor avokado och ölkorv.

Igår sprang jag mig blodig på gymmet. Kladdade ner mina nya skor. Tur att jag fick dem gratis, hade jag själv köpt dem hade jag blivit grinig.
'

Idag har jag fått världens glädjebesked och jag kan berätta i detalj på onsdag. Nu svävar jag på moln!

Det jag inte förstår är hur någon kan förvänta sig att jag ska kunna fokusera på tentan idag? Den borde ställas in. Och jag borde få betyg ändå. WOHOOOO!!

Har kommit in i ytterligare ett hysteriskt glädjerus.

Fan ta den som försöker förstöra det denna gången!

Jag har haft tvättstugan hela morgonen, och ska ha den till klockan fem. Jag har nämligen inte haft ett rent par strumpor här inne hos Nils på över en vecka, så jag har fått nalla hans skidöverdrag till sockar.

Vid halv tolv skulle vi titta på en lägenhet, som för övrigt var finfin coh som vi eventuellt anmäler intresse på. Jag tänkte inte på att jag var barfota utan stoppade glatt ner mina bara fötter i skorna och började gå. Halvvägs framme kommer jag på att jag ju för fasen inte kan gå in i en lägennhet barfota, hur nasty är inte det på visningar?!

I panik springer jag in på Vero Moda, några strumpor måste de ju ha. Tjejen i kassan fyrar av försäljarsmilet och säger högt och ljudligt "KAN JAG HJÄLPA DIG MED NÅGOT?"

"Nej" fräser jag med svett rinnandes överalllt eftersom jag ska vara framme vid visningen om fem minuter och ändå står och letar strumpr.

I samma veva som jag rusar därifrån hör jag tjejen skrika "BARA SÄG TILL OM DU VILL HA HJÄLP MED NÅGOT".

In på H&M, ser kön och springer ut lika snabbt som om jag snott något.

In på Lindex och tänker att nu har jag inte tid att vela. Drar tag i ett par sockar som ser svarta och bra ut, ställer mig i kassen där damen före tänker ta snigelcertifikat, betalar och rusar iväg. Möter Nils och kränger på mig strumporna.  Där upptäcker jag att det är Disneystrumpor. Med Mimmi på. Sött.

Men de var välbehövliga. Vi ska på två visningar till idag, en vid halv två och en vid halv sju. Oavsett hur det går kommer vi anmäla intresse på någon imorgon, med tanke på den lyckade visningen innan.

Igår fick jag hem ett papper från Swedbank som upplyste mig om att jag minsann inte fick skriva upp det bankkontonummer, på min autogirobetalning till Wellness, som jag gjort. Tydligen får man inte göra vad man vill med sina egna pengar bara för att de är på ett sparandekonto istället för ett personkonto.

Idag skulle jag fixat det när jag ändå var på Wellness. Tränade glatt och precis när jag skulle gå kom jag på att jag glömt allt hemma och inte kunde göra det. Får ta det imorgon istället.

Men jag blir sur när andra säger till mig vad jag kan och inte kan göra med mina pengar.

Satt och kikade lite på tjuvlyssnat och kom över två grejer som fick mig att kikna av skratt:

En man ~40 står vid biljettkassan och ska betala inträde.
Biljettsäljaren: Ska du betala med kontanter?
Mannen säger ingenting utan pekar bara på sitt öra. En kvinna ~40 som står bakom honom i kön sträcker sig fram till biljettluckan.
Kvinnan: Ursäkta, men han är döv.
Biljettsäljaren: Oh, I'm so sorry. Are you gonna to pay in cash?

 

En tjej och en kille ~30 ska köpa belgiska våfflor. Det blåser ganska kraftigt och under tiden försäljaren ordnar med den andra våfflan lägger tjejen upp en hundring på disken.
Försäljaren: Du bör nog hålla i den så att den inte blåser iväg.
Tjejen (förvånat): Okej…?
Tjejen tar sedan ett ett stadigt grepp om den första våfflan.
Killen (sneglar lite snett): Jag tror nog att han menade pengen…

Trodde ni på allvar att jag skulle sluta drömma om lägenheter? Nej, inte jag heller.

Inte hann jag mer än smälta att den sista lägenheten inte passade oss innan jag letade upp en till och mailade om intresse. Den ska vi kika på på torsdag. Dessutom ska vi ringa på två till imorgon.

Jag är väl en evig drömmare. En hopplös sådan.

HatarHatarHATAR och totalt jävla AVSKYR att vara förnuftig.

Min rosaglimrande dröm om denna fantastiska lägenet krossades lika snabbt som den kom. Efter att ha resonerat i efterhand om utrymme och möblering verkar det som att vardagsrummets litenhet blir ett för stort hinder. Vi kommer helt enkelt inte få plats med våra saker.

Och jag älskade den jävla lägenheten. Förhoppningsvis ska vi kika en gång till, men hur mycket jag än älskade den är det inte värt att tränga in hundra saker och direkt känna att man inte får plats.

Jag tänker inte drömma om lägenheter mer.

Nils och jag tog ett ryck med lägenhetsjakten och kikade på sex stycken idag. Sista blev jackpot.

Det var drömlägenheten definierad med enbart en lite för litet vardagsrum som problem. Men vad fasen gör det? Inte lyhört, välplanerad, ljus och ASSNYGG.

Nu blir det att ringa som dårar och skrika så vi får den. Annars blir jag ledsen och gråter en skvätt tror jag.

Eller. Jag skolkar inte. Föreläsningarna är frivilliga och eftersom jag har en tenta på fredag känner jag att hemmaplugg prioriteras. Nerverna börjar dra igång, jag har nog inte sådan koll på innehållet som jag trodde. Men det kommer. Jag har idag, tisdagkväll och hela onsdagen och torsdagen på mig. Fredagsmorgonen också för den delen. Kommer gå finfint.

Idag ska Nils och jag kika på två lägenheter. Dags att komma igång med det också, jag vill också flytta hemifrån och växa upp. Ha något eget. Mums på det.

För övrigt är det bara en månad kvar tills jag är i Egypten nu. Behöver jag säga att jag längtar? Såhär i regniga höstperioder av tentor, plugg och flyttlängtan kan man väl knappast göra annat.

Vissa dagar tränar jag ju ganska sent, och då har jag alltid mitt överfallslarm med mig så jag har något att hålla i på vägen dit och hem. I torsdags var det en sådan dag.

Nisse och Folle mötte upp mig och jag hade mitt larm tryggt i handen. Nisse och jag följde Folle till Waynes och när vi skulle dela på oss skulle Folle få höra hur larmet lät. Jag backade och höll för öronen. Nisse drog sakta ur sprinten och..... tystnad.

Lampan funkade inte heller så vi tog det för batterislut och köpte nya. Fyra klockbatterier krävde den. Vi testade lampan och den funkade fint. Jag backade igen, höll för öronen och Nisse drog sakta ur sprinten och..... tystnad.

Då började vi bli lite griniga, här har jag gått och trott mig vara trygg med ett larm som inte ens funkat. Nisse ska maila tillverkaren så jag kan få ett nytt. Såhär får det inte vara.

Igår var jag på världens bästa kräftskiva hemma hos mor och far. Underbar mat som smakade bättre än någonsin, lite gott att dricka, mysigt kortspel och mys med familjen.

Emma och jag hetsåt kräftor och tävlade som vanligt om vem som fick den med störst klor. Guess who won? Ohyeah, I did. Ingen överraskning där.

Efteråt tog Nisse och jag bussen inåt stan, träffade på gamla godingar och tog oss några drinkar. Vi hann inte mer än hem innan vi i mun på varandra sa att denna kvällen var helt jäkla perfekt. Fler sådana, ja tack!

Jag har haft denna bloggen i ett och ett halvt år. Det är ingenting. Bloggen är en barnrumpa som fortfarande petar näsen om ingen vuxen säger ifrån.

Men så igår, för första gången, skrev jag ingenting av ingen anledning alls. Jag har ingen ursäkt.

Börjar vi redan växa isär? Det gör vi väl inte? Jag älskar ju att skriva? 

Imorse lekte jag femåring och grät mig igenom min hepatit A-vaccinering. Idioterna sa att jag inte skulle behöva betala ett öre mer än de 475 som resten av familjen betalade för sin Epaxalspruta. Ändå fick jag ge 591 för min Havrix. Jag börjar tröttna på Lyckeby Vårdcentral. Kanske ska gå över till en privat? Det lockar mer än någonsin efter den senaste tiden.

Nu har jag precis ätit som en jävla häst. Tre enorma portioner med spaghetti, hemmagjord tomatsås (jag är så jävla grym på tomatsåser) och köttbullar. Nils är iväg och käkar pizza så jag passade på att äta något han inte gillar. Fram till sju när Biggest Looser börjar så ska jag plugga som en gris. Och när programmet är slut ska jag plugga lite till. Happy Friday.

Skolan idag har varit ganska meningslös med föreläsningar som berört vi som förskollärare inte ska göra.

Men vet ni vad?
Jag tänker inte gnälla.
För jag ska hem nu.
Om en stund.
Kanske en halvtimme.
Och jag kommer vara hemma två timmar tidigare än beräknat.

Det gör mig glad.

Mitt senaste VFUgnäll var visst obefogat. Enligt klasskamrater är det väldigt mångkulturellt i Hässlegården. Håller tummarna och ser en ljusning!

Idag har det varit en riktigt jobbig Tuffisdag. Har haft min befjädrade älskling i tankarna hela tiden och fått bita mig i tungan gång på gång för att inte börja böla.

Jag saknar henne fortfarande och tänker på henne varje dag. Känns otäckt att allt flyter på som om hon aldrig funnits. Min älskling.

Jag blev ju mer eller mindre lovad en praktikplats inom en mångkulturell förskola när jag pratade med samordnaren häromdagen.

Vet ni vart jag blev placerad?

Hässlegården.

Wofuckingho.

Känner att skolan börjar bli halvdryg nu. Kom hit för en fulldag igår, pluggade på kvällen och sov hos Carro. Idag började vi åtta, slutar vid fyratiden och så ska jag till Marie, plugga lite till och sova hos henne. Imorgon börjar jag åtta igen, går till tre och sedan ska jag äntligen hem och.. wait for it.. plugga lite till.

Efter nästa vecka är det praktik, men först ska man överleva demokratitentan och diverse läsuppgifter och läroplansarbete. Men snart är det klart.

Kommer inte vara superrolig nu, känner redan att det är en jävla massa gnäll här. Men det ska bli ändring, promise.